Esther...

Vet inte om jag visat er bilder på vår Esther...ja det blev precis när vi hämtat hem henne men efter det så har jag nog glömt bort det. Nu har hon hunnit bli nästan exakt 9 månader. Full av bus, inte så lydig alla gånger men oj vilket charmtroll...

De underbara korten har Magnus Fyhr, en god vän tagit! Är så glad över dem<3

Kram Malin 

Julafton...

Så kom den då äntligen...dagen som alla barn väntat på! Julafton...

Vaknade av att mannen spelade julmusik och gjorde frukost, man kan vakna på sämre sätt! 

Efter frukost tittade hela familjen på Alwin och gänget 3, eller de andra tittade medan jag somnade i soffan ;-)

Vid ett tiden var vi hos mamma/mormor och åt julbord. I år bestod mitt av ett halvt ägg, lite omelett och en bit kalvsylta.

Efter att ha tittat på Kalle Anka (vad annars?) spelade vi som så många andra familjer julklappsspelet. Tycker det är bland det roligaste på julafton ;-) 

I år blev vinsten en godispåse (som mannen fick) och ett dörrstopp. 

På vägen hem från mormor passade vi på att svänga förbi akuten eftersom jag kvällen innan hade hög feber och kände att allt inte stod rätt till. 

Som tur var det lugnt så tog inte lång tid att få hjälp...smålog lite gott när "min" dr O kom in till mig! 

Han bestämde att se skulle skära upp ca 10 cm som ska vara öppet. Sagt och gjort...inte skönt! Men nu mår jag sååå mycket bättre. Varet  är borta, jag äter antibiotika och känner inte lika mycket smärta :-)

 

Kramar Malin 

Mysdagen...eller?

Idag hade jag lovat barnen att vi skulle åka och julhandla de sista klapparna. Funderade på om vi skulle dragit iväg till Jönköping men till slut blev det Vetlanda istället. 

Tack gode Gud för det!! 

Efter 2 affärer var jag helt slut. Magknip som inte var av denna värld och illamående! Tog mig till slut 200 meter till en toalett där jag svimfärdig tillbringade 1 (!) timma innan jag kände mig något så när normal igen...

Som tur är är jag barnen stor och klarar sig själva och julklapparna hade de hunnit köpa med ;-)

Men mysdagen som jag längtat efter försvann men det kommer väl flera hoppas jag...

Blev till att ringa efter mannen som fick hämta mig och köra mig till parkeringen där jag efter ett tag orkade köra hem igen! Inga fler av dessa dagar tack!! 

Nu har vi slagit in klapparna, lagt om mitt sår och väntar på att mannen ska komma från jobbet så jag kan skicka han och barnen till affären för att handla julmat...de lär ju inte vara själva!

Kramar Malin 

Vatten och vin...

Denna höst är verkligen ömsom som vin och ömsom vatten! 

I fredags var jag på ytterligare ett besök hos dr O. Han tog stygnen på magen och satte om dränageslangen. När ska det ta slut???

Filippa och Calle åkte till stugan och började hugga alla julgranar som vi sålt. De har vi levererat ikväll. Hoppas att alla blivit nöjda ;-)

Gustav hade innebandymatch, den sista för säsongen, igår och jag satt i sekretariatet. Det var en kanonmatch av killarna som vann mot Jönköping med hela 13-6. De spelade så fenomenalt bra! Kul att få avsluta säsongen med en vinst. Heja Husar!!

           periodvila...

Efter innebandyn åkte vi till stugan, jag var helt slut efter att ha kört i över en timma. Inte så tuff som jag tror ibland ;-(

Slängde mig som en säck potatis på soffan och Esther( vår hundvalp) kom springande lycklig att se mig...och hoppade upp på magen och såret sprack...!!! Scrolla vidare om du INTE vill se!

Calle ville jag skulle åka in till sjukhuset i Växjö men jag skickade honom till Apoteket och vi tejpade igen mig. Efter det har jag inte "vågat" ta av bandaget för att se hur det ser ut...

Ikväll har vi levererat granar, slagit in julklappar och myst. En underbar kväll trots smärta och värk. Vad har du gjort?

Kramar Malin 

Sammandrag...

Dagarna försvinner så oerhört fort! Fattar inte riktigt var de tar vägen ;-)

I lördags hade vi glöggmingel här hemma. Så kul att träffa massa vänner, har inte blivit så mycket av den varan det här året pga smärta mm. Vi var ca 40 st som minglade och umgicks. 

Tyvärr har jag inga kort då jag hade fullt upp att njuta av våra vänner <3

På söndagen var jag helt slut! Orkade absolut ingenting...hade hoppats att jag skulle orkat åka till Landsbro och köpt lite fina galgar av Hang on Hangers men det gick inte. 

Istället fick jag besök av min kusin Annika igår en sväng innan hon idag flög tillbaka till Bangkok. Får mig att minnas de två jular vi firat i Thailand, sååå underbara! 

Något som jag verkligen kan rekommendera. 

Ikväll har huset varit fullt av härliga tonåringar! Lika mysigt varje gång. 

 En trött son med flickvän <3

Kramar Malin 

Julmys...

Nu för tiden är det inte så ofta hela familjen är samlad hemma helt själva. Oftast är det vänner till barnen hemma och jag älskar det men nu har jag verkligen längtat efter att bara vara vi en kväll! 

Så ikväll var det bestämt att vi skulle göra pepparkakshus och julgodis. Skulle bara äta middag innan...vad händer? 

Ja jag äter alldeles för fort och lite för mycket😁...ONT i magen, illamående och diarré ! 

Så medans mannen städar toaletter, sonen bakar saffranskaka och dottern hänger upp glitter i granen ligger jag nu och mår dåligt! 

Hoppas det snart går över så jag kan njuta och mysa med familjen. 

Kramar Malin 

Filippa försöker pigga upp mig lite också ;-)

Avslutning...

De sista skälvande minuterna av andra advent...

Ikväll var vi på dotterns uppvisning i truppgymnastik. De är så duktiga och har så fantastiska ledare, det var väldigt kul att se!

Till våren går Filippa upp i en lite svårare grupp och det tror jag blir bra, kanske lugnar det ner sig med flickisar, rondater och annat här hemma då ;-)

Nu ska jag försöka sova ett par timmar men det verkar som om John Blund hoppade över mig ikväll...

Kram Malin 

Mys...

Fredagen blev en lugn hemmakväll med familjen, som jag längtat <3

Igår morse åkte mannen och Esther och jagade och fortsatte sedan ner till stugan för att kolla till det efter stormen Helga. 

Jag hade planerat för en stilla kväll med barnen men det blev 5 tonåringar som sov över. Så mysigt! 

Har sagt det innan men det tål att sägas igen, dessa ungdomar är så fina och trevliga. En ära att de vill vara hemma hos en! 

De hade pepparkakshustävling...ingen lyckades speciellt bra men grabbarna vann ;-) 

Idag blev det mysfrukost ihop innan de stora cyklade till kyrkan för att gå på gudstjänst (konfirmation) och Filippa är på julmarknad med en kompis. Själv ligger jag på soffan och slötittar på tv och väntar hem man och hund. 

Vad gör du denna blåsiga 2:a advent? 

Kramar Malin 

Och åter till livet igen...

Svårt att sova på grund av alla tankar som var runt i huvudet. Kan inte

Beskriva hur underbart set är att vara hemma även om jag inte kommit hem hem än...

Har försökt gå och röra på mig mycket och det går bra, rastlös och vet inte vad jag ska hitta på bara. 

Som tur var bestämt att jag får åka hem ikväll. Sagt och gjort! 

Efter en kväll med besök av flera goda vänner somnade jag gott i min egen säng! Snarkade gjorde jag tydligen med

enligt mannen men det har jag aldrig hört så det tror jag inte på ;-)

Torsdagen försvann skapligt fort trots att jag inte kan/orkar/får göra så mycket.

På fredagen kom mamma hit för att hjälpa mig åka till Willys och handla. Nr vi kommen värmde jag lite mat och satte

mig för att äta...då jag märkte att jag var dyngsur på hela magen, NEJ!!!

Snabbt upp till akuten och efter ett par undersökningar daga att sy ihop mig. 

Visar ingen bild på det men visar en "gammal" bild på hur det såg ut innan det sprack...vill du inte se så scrolla förbi. 

Nu är mittendelen på ca 10 cm ihopsytt på nytt och jag har tillbaka värken, blir nog till att fortsätta med morfintabletter ett tag till, hade hoppats slippa ta dem. 

Förhoppningsvis slipper jag någon infektion i såret i alla fall. 

Den enda biverkningen dr trodde att jag kunde få pga av att det var betydligt mer inflammerat än de trodde, är att jag har fått lite mindre magsäck och kanske kommer att gå ner i vikt...vet inte

Om jag kallar det biverkning eller yuppie !!

En mycket lååång sjukhushistoria som jag försökt korta ner så mycket jag kunnat. Efter mycket gnäll som man hör över sjukvården och personalen kan jag bara säga att personalen i Eksjö och Örebro på kirurgen är små änglar 😇😇😇

Kramar Malin 

...på besök...

...men efter att ha fått byta rum och världens godaste norska som rumsgranne blev livet lite enklare. Eller så berodde det på att smärtenheten bytte ut min medicin och de nya tog bättre ;-)

Framåt söndag-måndag orkade jag äntligen gå ut till matsalen och dricka min soppa även om 50 m tog 10 min...

 På måndagen testade vi att sätta ut katetern och det gick bra, tack o lov! 

Det blev sent på måndag kvällen bestämt att jag på tisdagen skulle förflyttas hem till sjukhuset i Eksjö...jag vet inte när jag blev så glad senast. Saknar min familj så oerhört!! 

På tisdag förmiddagen togs ryggmärgsbedövningen bort och det var så där men med extra morfin gick det skapligt. 

Vid frukosten svimmade jag och ramlade ner på golvet, vaknade till igen av att personalen lyfte i mig i min säng...som tur var var det inget allvarligt som hände med såret. 

Tisdagen blev en jobbig dag med en lång jobbig transport hem till Eksjö. Men oj så skönt att vara på plats. Tårarna rann när man och barn kom upp på kvällen, Gustav o Filippa ville inte åka hem det kändes gott i mitt gamla mamma hjärta. 

På onsdag eftermiddag( 1 vecka efter operationen) kunde jag äntligen bli utskriven. Ett mirakel enligt läkarna då jag så sent som på söndagen varit mer död än levande...

Fortsättning följer...

Kram Malin 

Till helvetet...

Lyssnar på klockans tickande, endast en liten springa lyser in genom dörren annars är det helt svart och tyst. 

Tankarna far runt i huvudet, hur ska jag orka, när släpper smärtan, kommer morfintabletterna att börja värka snart...

För exakt 6 dygn sedan låg jag i salen bredvid och funderade på hur det skulle bli efter operationen. Nu vet jag...i alla fall hur första veckan blev. 

Jag vet att operationen tog 8 (!) timmar att det var mer inflammerat än någon trott. Jag vet att jag vaknade upp på uppvaket och tänkte:" -Malin piggna till nu för personalen vill snart gå hem"

Jag vet att de var och pratade med mig hela tiden pga att jag inte syrsatte mig mer än till 73-74%. Jag vet att jag bara ville sova och att jag hade något jävulskt ont!!!

Att jag är svår att få smärtfri har vi upptäckt vid ett flertal tidigare tillfällen men ny kom det till sin spets. Smärtenhet, läkare och personal slog sina huvuden ihop och ändå har jag varit helt säker på att jag kommer aldrig komma härifrån...

Ryggmärgsbedövning, morfin, smärtplåster och tabletter har varit som att kasta vatten i havet...

Att till på köpet ha en rumsgranne som pratar hela tiden, har tv'n på dygnet runt och besök 6 Tim/ dag...det fick mig att visa Örebro min soligaste sida ;-(

To be continued...

Kramar Malin 

Nu ska de väck...

Så ligger jag äntligen här då...lite ofattbart att det verkligen är dags. Efter alla röntgen av olika slag, gastropskopier, provtagningar mm så är det nu alltså dags! 

Än är avdelningen relativt tyst och mörk, sköterskan har varit inne o tagit nya prover och jag har fått " frukost" och ska snart gå och duscha. 

När jag tänker tillbaka så är det nästan exakt 5 år sedan magen började strula! 

Har blivit alldeles underbart bemött av personalen här i Örebro men visst saknar jag att inte ligga i Eksjö. 

Saknar mina busungar men snart hoppas jag vara hemma igen. 

Efter en relativt god natts sömn ( tänk vad en sömntablett och öronproppar gör ) känner jag mig nu mer än redo för att bli av med tarm-och- diafragmabråck och sy igen alla extra hål ;-) 

Hoppas du får en bra vecka så hörs vi när jag mår lite bättre igen! Håll tummarna!

Kramar Malin <3

Inte väntat...

Jag älskar att ge presenter! Helst sådana som inte är väntade...i fredags gjorde jag i ordning en liten julkasse med ostar, kex, marmelad och lite gott i och gick upp till kirurgmottagningen här i Eksjö. 

Så härligt att se hur glada och tacksamma de blev och så underbart det känns i <3 att kunna visa min uppskattning med så lite! 

På kvällen fick Filippa och jag lust att baka, igen...;-)

Sagt och gjort det blev ett gäng med macarons, Filippas älsklingskaka!

Idag har jag varit på lite små julmarknader runt om i vår stad med en god vännina. Börjar allt få lite julkänsla efter pyssel, bak, julmarknader och nu frost på marken. 

Hoppas DU har en trevlig helg! 

Kramar Malin 

JA!!!!

Igår var jag på ännu ett besök i Örebro. 

Jag ska erkänna att jag var både nervös och lite rädd när jag åkte upp. Jag har nämligen inte gått ner lika mycket i vikt som de ville...

Besöket gick bra, alla prover blev tagna och jag pratade med narkosen. 

Äntligen är det klart inför operation nästa vecka!!!

Resten av den här veckan ska jag föröka att hinna/orka adventspyssla. 

Vad gör du? 

Kramar Malin 

Advent...

Igår började jag...ja att mysa inför advent. I flera år har jag tyckt att det är årets jobbigaste högtid. Vi är inte så många kvar inom den närmaste familjen/ släkten och det blir så uppenbart just vid jul, när alla ska träffa sina nära och kära. 

Men nu har några år gått och jag börjar äntligen gå tillbaka min julkänsla. Eftersom jag ska opereras och inte är hemma till första advent, och inte vet jag hur jag mår när jag kommer hem, därför börjar jag redan pyssla lite smått nu ;-)

Igår kokade barnen och jag kola och bakade saffransbullar med smörfyllning. 

Idag har mamma varit här och hjälpt mig sätta upp julgardiner i köket och jag har börjat sätta upp adventsljusstakar. Jag vill ha det klart tills nästa vecka. 

Ha det gott! 

Kramar Malin 

Long time ago...

Känns som om det var en evighet sedan vi var i stugan trots att det var på höstlovet, men då låg jag i feber så den gången gav inte så mycket. 

Igår kväll hade vi lånat simhallen och var där med sonens klass. De badade och åt korv och myste tillsammans. Det e en sån toppenklass som jag önskar att alla skulle få gå i. Sammanhållning och trivsel är stora ledord! Helt enkelt underbart härliga tjejer och killar <3

Så på förmiddagen idag kom vi äntligen iväg till paradiset! Medan barnen gjorde fika passade mannen och jag på att packa vedsäckar och hugga de adventsgranar som vi sålt. 

Nu ikväll har vi varit vid outleten på julmarknad. Härligt att börja få lite julkänsla sakta men säkert. Nästa vecka ska jag börja pyssla lite smått, lite tidigt jag vet men eftersom jag förhoppningsvis är nyopererad vid 1:a advent så tjuvstartar jag ;-) 

Vad gör du nu i helgen? 

Kramar Malin 

Tufft...

Det har varit 1,5 tuff vecka...mycket tuff! 

Första veckan funkade träning och kost hur bra som helst, den sista veckan har inget fungerat! 

Slarvat med flytande kost, ätit både det ena och andra och träning har jag inte vetat vad det är...:-(

Humöret är lågt...känner mig ledsen och ensam, gråter utan anledning. 

Kanske har det att göra med stress inför operationen, kanske beror det på vädret eller så beror det på att det just i år är 5 år sedan pappa och syrran dog. 

Jag har gått vidare, kan inte säga att jag sörjer dem men saknar dem otroligt!

Livet går så fort...känns som om det var igår samtidigt som det känns evigheter sedan jag pratade med dem och kramade om dem <3

När jag ser på mina egna barn ser jag en 10-åring som börjar bli tonåring (även temperamentet ;-)) och en 14-åring som går igenom både roliga och jobbiga tonårsproblem...framför allt ser jag två underbara barn som håller på att växa upp och bli självständiga, fina individer! 

Denna veckan har jag försökt ta tag i allt vad kost heter, är rädd för att få bakslag när jag kommer till Örebro. Jag har varit och simmat och gått promenader men det känns som om kroppen inte tar till sig det just nu, antar att det enda som hjälper är att fortsätta...

Hoppas din vecka varit bättre! Nu tar jag nya tag. 

Kramar Malin 

Halloween...

Förra helgen var det halloween och all Helgona...jag kan inte riktigt förlika mig med att det ibland blir samma helg. 

 Här var vi på kyrkogården och tände ljus för våra bära och kära som inte längre finns hos oss. Det blir extra påtagligt då pappa dog på alla helgonadagen för 5 år sedan. 

Men självklart vill dottern ha en pumpa på trappen så det gjorde vi

Inte den vackraste men originell ;-)

På eftermiddagen kom Jasmine hit. Hon sminkade 3 herrar till fest. Hon är 14 år och såå duktig! Säg till om ni vill ha kontaktuppgifter så ordnar vi det...

Hoppas killarna hade en kul fest! 

Filippa ångrade sig och ville senare ha en sår på kinden och det fick hon, tack Jasmine! 

Kram Malin 

Plötsligt...

                                  Så kom det då äntligen...telefonsamtalet från Örebro!

De ringde i torsdags förra veckan, jag tog prover på fredagen och i måndags började jag med flytande kost, snabba ryck när det äntligen händer något...me like!
 

Hade inte några större bekymmer de tre först dagarna, kanske beror det på att jag mest legat då jag hade feber, frossa och värk i hela kroppen.

Efter att ha släppt av svärmor vid bussen så åkte vi i söndags eftermiddag till stugan. Själv har jag som sagt endast legat på soffan men mannen och barnen har varit så duktiga och vinterstädat trädgården, plockat undan trädgårdsmöbler och höstat in! Så skönt att få det gjort...

Inte lika skönt att vårt lilla yrväder Esther kräktes och var helt apatisk  då vi kom hem till stan igen...efter samtal med veterinär så blev hon inlagd på djursjukhuset och de opererade henne i tisdagsnatt...!!!
Hon var inlagd i 2 dygn innan jag och Filippa kunde hämta hem henne äntligen i torsdags, de vet inte ännu vad felet är men har tagit prover för analys.

Inte helt nöjd med sin nya klädsel dock ;-)

kramar Malin

Fredagsmys...

Dottern har tjatat i evigheter på mig att vi ska åka till simhallen, själv har jag "skyllt" på att jag inte har någon bikini/baddräkt ;-)

Men idag så kom vi äntligen iväg...så underbart skönt när man väl är där, nu lovar jag att det inte dröjer lika länge tills nästa gång! 

En stund helt själv i bastun efteråt var ju inte heller helt fel start på helgen! 

Vad ska du hitta på i helgen? 

Kramar Malin 

P.s stort tack för alla sms, inlägg och samtal efter mitt förra inlägg här på bloggen <3

Slag under bältet...

Jag jobbar inte just nu..pga värk, smärta och i väntan på operation. 

Detta innebär inte att jag alla dagar är pigg och "ledig". Dagar då jag inte kommer ur sängen förrän på eftermiddagen, nätter då jag är uppe och vankar pga smärta, försök att få ett så normalt liv som möjligt för mina barn (tycker de om några gått igenom tillräckligt), tårar som rinner då jag är orolig för vad som komma skall...det syns inte alltid utanpå. 

Ja, jag försöker gå promenader, inte långa men ändock promenader, jag försöker gå en stund till gymmet, jag försöker träffa vänner ( nr jag hinner mellan alla besök på sjh) för att må bra i själen...inte för att jag är ledig och inte vill jobba utan för att jag är sjukskriven. 

De utav er som mår dåligt av att jag var på stadsfesten (självklart nykter, tog även hand om fd elever istället för att farbror blå skulle gjort det), att jag går på gymmet och korta långsamma promenader ( det blir en konvalescens efter operationen) eller att jag försöker orka träffa vänner ( inga sena kvällar kan de nog intyga ...) till er kan jag bara säga: 

Det är synd att ni inte kan fråga mig hur jag mår eller hur jag orkar vara ute på stan. 

För om ni gjorde det skulle vi kunna ha en bra dialog och ni skulle kunna få se mitt recept på aktivering som jag fått av dr.  Ni får gärna komma hem en förmiddag men kaffet får ni troligen sätta på själva då jag ännu ligger i sängen men en hink nedanför...

Kramar Malin 

Utslagen...

Helt utslagen!...migränhuvudvärk som inte släpper, illamående och kräkningar, deprimerad, gråtmild plus en mage som säger STOPP. 

Livet har ju känts bättre...

Imorgon har jag ny provtagning med allt vad det innebär, onsdag väntar samtal med facket och arbetsgivaren och torsdag läkarbesök. Tror att det är just onsdagens möten som lamslagit mig, bet ju hur det var förra gången...

Det är svårt att ha fokus på sig själv och bara ta det lugnt som jag blev tillsagd att göra..

Kramar Malin 

Helg...

Oj vad snabbt helgerna rusar förbi! 

I fredags tog vi det lugnt, hade för en gångs skull även sonen hemma så det blev riktigt familjemys=me like! 

Igår hade vu bjudit hit några goda vänner på lite smått att äta och kräftor. En mycket  trevlig kväll men märker väl av att min ork inte finns där helt. 

Tonåringarna var med och åt alltid lika roligt att ha dem hos oss! Så stolt över sonen och hans vänner, de sköter sig galant! 

Idag har det varit lugna gatan här, har suttit i sekretariatet när sonens lag spelade ( själv har han ännu spelförbud pga sitt knä). Tyvärr förlorade de med 14-3 men de kämpar väl ;-) 

Vad hittar du på en söndag som denna? 

Kramar Malin 

Dagen efter...

Idag kom efterdyningar av allt som varit...stress och spänningar inför Örebro, jobb, smärta, ekonomi när man är sjukskriven mm 

Idag har jag kräkts, mått illa och huset har snurrat värre än virvelvinden på Liseberg! 

Mitt i allt detta så har nog alla sökt mig: jobbet, facket, sjukhuset, vänner...ber om ursäkt att jag inte orkat prata med er alla <3

Nya tag inför en förhoppningsvis bättre morgondag 

Kram Malin 

Äntligen...

Igår var det då dags för den efterlängtade men samtidigt nervösa resan till Örebro. 

Då mamma fyllde år så fick hon följa med som sällskap och födelsedagstripp ;-) och Filippa var hängig och lite febrig så hon kom med på köpet. 

Vi åkte hemifrån strax efter åtta och det var tur då det var en hel del vägarbeten efter Motala. 

Väl uppe i Örebro tog vi ett par timmar på stan, hann med några affärer och njöt i saluhallen! Det är något jag saknar när jag inte bor i en större stad längre...

På tal om större så var sjukhuset betydligt större än vad jag trott. Besöket på kirurgmottagningen gick bra. 

Vi gick igenom hur de har tänkt att operera rent tekniskt, fick reda på ALLA biverkningar, tog prover mm

Enligt kirurgen så trodde de på op i början av januari men koordinatorn på op trodde relativt snart, vi får väl hålla tummarna för det sista...

På hemvägen forsade många tankat igenom huvudet. Allt från blodpropp, blodförgiftning till smärtfri och ett "nytt" liv... Ja som sagt nu håller jag tummarna för att tiden går fort och att jag orkar hänga i med träning ett tag till. 

Kram och tack för alla tankar, sms och telefonsamtal. De värmer <3

Till skogs...

En avkopplande och väldigt lugn helg hade vi här hemma. Vet inte när vi senast var hemma en helg och inte hade något inplanerat utan kunde ta dagen som den kommer...underbart!

Medan mannen åkte till skogen för att släppa Esther( första dagen man får släppa hund på rådjur) åkte jag och Filippa ut till "vår" häst. En nästan 2 timmar lång tur i skogen blev det. Känns idag då vi har ny sadel till hästen ;-)

       Fanny, Adam, Filippa och så jag...

Kramar Malin 

Tufft...

Det har varit ett par riktigt tuffa veckor! Vet inte var jag ska börja...
Ett tag funderade jag på att inte skriva något om det men har efter funderingar fram och tillbaka kommit fram till att jag mår nog bäst om jag skriver av mig.
Jag har ju inte en blogg om inredning eller mode utan om livet i största allmänhet och mig och min familj i synnerhet.

Jag har varit på nya undersökningar av magen, man kan se att tarmen är inflammerad och även att det är ospecifika ändringar på höger sida, där det inte varit något förut. 

Det är ju inget nytt och detta är ju en av de tre sakerna som ska åtgärdas vid operationen. Då har man räknat med att ta bort 1 meter av tunntarmen och med det även fickorna. Men just nu funkar det inte speciellt bra med varken dryck eller mat och detta gör att jag har svårt att hålla fokus (borde vara tvärtom jag vet).
Har inte varit såå sötsugen på mycket länge som jag har varit dessa veckor...har tyvärr inte stått emot helt och hållet men istället för en stor påse godis är jag nu nya kunden i affären som köper 4 Rollo-kolor i lörsvikt ;-)

Nu har jag fått restriktion på att äta enbart flytande kost i 5 dagar för att låta mage och tarmar vila. 

Träningen har funkat skapligt, antingen promenader eller besök på gymmet...så VAD är då problemet kan man tycka...

Problemet är nog inte ett utan flera. Jag är sååå trött, trött på att vara trött, trött på att inte ha någon energi, trött på att vara trött helt enkelt. Trött på väntan. 

Orkeslös och halvt osocial ja halvt, försöker umgås med de vänner jag känner ger mig energi men orkar inte riktigt fullt ut. 

Jag blir både ledsen arg och förbannad då människor "snällt" försöker påvisa att jag är trött för att jag går på gymmet, hjälper flyktingar, tar hand om hundvalpen mm mm 

Det är just DET som överhuvudtaget håller mig uppe!! 

Träning, promenader och gymmet gör jag dels för att jag fått aktivitet på recept men framför allt för att orka en stor operation och den konvalescens den kommer innebära...

Kommentarer som sårar men samtidigt får mig att ta i lite extra... 

Det är mitt liv och jag har bestämt mig för att lyckas...oavsett vad en del tycker om det! 

Kramar Malin 

Long time ago...

I somras när vi gick och strosade på Smögen bryggan, hörde vi någon dom ropade -"Malin "

Det var gamla goda vänner som vi tyvärr inte haft någon kontakt med på nästan 7 år! 

Såå kul att ses igen och mitt där bland alla turister bestämde vi att vi snart måste ses igen. Nu i helgen var det dags! 

I fredags dök dem upp här på kvällskvisten och efter ett par minuter kändes det som om vi aldrig haft ett uppehåll, det var som om vi sett varandra för 1 månad sedan!

Vi åt kräftsoppa och drack gott ( själv drack jag vtn), pratade och skrattade intill småtimmarna. Det var med ett stort leende och varmt hjärta jag somnade den natten. 

I lördags gick vi en promenad genom staden, var och fikade på Princess och bara njöt av varandras sällskap. Det är få förunnat att ha vänner som man kan vara ifrån i flera år och ändå känna sådan gemenskap med. 

Kramar Malin 

Ta hand om dig...

-Hej, hur är det?
-Bra.

Svaret kommer automatiskt. Även om det kanske inte är så himla bra. Men alternativet, att säga att jag har en riktigt risig dag skulle kräva så mycket mer av oss båda.
För ibland är det ju så att man inte vill eller orkar öppna sig. Det blir lättast så här. Kanske är det också för att jag skäms att säga som det är. Alla vill väl vara lyckade och och gilla sitt liv, och må bra och om man inte gör det så ska man väl åtminstone inte klaga inför andra?!

Så helst svarar jag "bra", eller "det får gå" eller "synd att klaga" eller " huvudet upp och fötterna ner" - som är de lite mer dämpande alternativen.
I dem gömmer jag en aning om att allt inte är som det ska men att jag inte vill dela med mig mer än  så.

En vän till mig mådde för ett par år sedan riktigt dåligt under en tid och då valde hon att svara "pass" på frågan om hur hon mådde. Inte "bra" eller "skapligt" utan bara "pass."
Först visste jag inte hur jag skulle bemöta det, jag ville ju visa omtanke. Men senare förstod jag henne.
De dagar som jag själv är riktigt nere och har ont känns det helt omöjligt att säga "bra" när någon frågar men samtidigt vill jag inte komma med en tråkig, deprimerande utläggning. De dagarna finns ingen mer energi än till att orka ta sig igenom dagen!

Så med ett litet "pass" skjuter man upp frågan  och om det verkligen finns tid och kraft kan man prata allvar senare. Med den som verkligen bryr sig.

Det är ju inte så att vi vill vara oärliga och jag tror inte att någon ser mig som en lögnare för att jag ibland svarar "bra" trots att det inte är det. Så jag fortsätter säga det och dessutom lämnar jag av ett "ha det bra" när vi skiljs.
Egentligen tycker jag bättre om "ta hand om dig", det känns personligare och det kan vi ju alla göra efter vår egen förmåga.

Kanske till och med jag, om jag verkligen tar hand om mig, kan se folk i ögonen och svara ärligt:
-Jo, tack det är riktigt bra!

Ta hand om er!!

Kramar Malin

Snart där...

Veckorna försvinner med en rasande fart! Här består livet just nu av undersökningar och ännu fler undersökningar ...men vad gör det när en resa till Örebro finns inom räckhåll;-)

Igår var det marknad med allt vad det innebar av godis, kläder, blommor och kokosbollar. Inget av detta köpte jag utan det enda som fick följa med var en stoor bit Italiensk äkta parmesanost!
Har köpt parmesanost i flera år nu på marknaden och den är så god! Köper man en riktig bit så varar den nästan tills nästa års marknad...det är toppen tycker jag!

På eftermiddagen var jag på öronmottagningen och hämtade en sömnapparat.
Dr misstänker att min trötthet kan komma av att jag förgiftar mig själv genom att jag inte andas ut koldioxiden s alla som jag ska. Trots alla slangar och apparater har jag sovit skapligt i natt.

Nu lugnar det ner sig någon dag innan jag ska till dietisten och en sista(?) röntgen med kontrast (!)...igen. 

Farbror dr ville att jag skulle gå ner 15 kilo i vikt innan de opererar igen hålet i magsäcken. När han sa det kändes det hopplöst, nu har jag mindre än 5 kilo kvar och det går sååå bra!

Några undrade hur jag äter nu och en vanlig dag ser ut ungefär så här: 

frukost - en vaniljshake från Herbalife smaksatt med blåbär eller jordgubbar
mellanmål - 2 kokta ägg
lunch - en shake
mm - 2 kokta ägg
middag - samma som övriga familjen
kväll - knäckemacka

samt att jag försöker få i mig massor av vatten, men det är det svåra i kråksången...

Nu en tur ut i solen med Esther...

Kramar Malin

Höst...

Endast 40 minuter kvar av sommaren 2015...den var sen men den kom till slut! 

Vår sista sommarmånad bestod till stor del av en ny busig familjemedlem, en mardröm till brand, utflykter, sonens hjärnskakning, Liseberg med goda vänner och bara vara...vad gjorde DU? 

Kramar Malin 

Baksidan...

Kan inte somna. Regnet smattrar på gatan utanför. Ligger och lyssnar på makens djupa andetag. Dottern pratar i sömnen. 

Tänker tillbaka på en härlig helg med underbara människor. Gläds åt att jag orkade gå på fest i två dagar även om jag var väldigt lugn...

Tankarna flyger iväg. Till de som kommenterat så här efteråt att jag var ute när jag är sjukskriven...

Ja, jag var på stadsfest på fredagen. Vid 23 var jag helt slut. Sov till 14:30 på lördagen. En mage som var helt ur balans. Har inte kunnat äta något på hela helgen, ändå gått upp i vikt (jag var nykter)...

Förstår inte vart denna värld är på väg. Vad är det som gör att vi är så avundssjuka på varandra? Vill någon byta  med mig och smärtan?

Vet att jag inte ska bry mig men lättare sagt än gjort. Tårarna trillar sakta på min kind. John Blund är på väg...

Kramar Malin 

Rensade luften...

Om jag i onsdags var trött och livslusten var försvunnen så kom den på torsdagen tillbaka lite gran!
På morgonen ringde sjukhuset och frågade om jag kunde komma till ett extrainsatt möte med dr på eftermiddagen. Sagt och gjort, mannen och gick iväg och till slut blev det ett riktigt bra möte.

Mycket blev sagt från båda håll och vi rensade verkligen luften emellan oss, DET kändes skönt när jag gick hem!
EN remiss är nu skickad till Örebro, där de ska vara bäst i landet på operationer av det är slaget. Jag ska genomgå ännu fler(!) undersökningar för att om möjligt komma fram till varför jag har SÅ ont i magen och kanske varför jag är SÅ trött...

Likaså blev jag sjukskriven ett tag framöver för att se om det kan hjälpa mina buksmärtor när jag inte har några måsten utan "bara" ska försöka komma igång och förhoppningsvis bli piggare.

Så ett steg framåt och två steg tillbaka ska nu vändas till tvärtom!

kramar Malin

Stadsfest...

Jag bor i en liten stad där nästan "alla-känner-alla", de flesta jobbar inom vård/omsorg eller Försvaret. 

På sommaren skiner  staden upp och vi har mycket turister som sätter stort värde på vår fina stad. 

När jag på 80-talet var ung så tyckte jag precis som så många andra att det var en sååå tråkig stad att bo i, aldrig hände det något! 

Annorlunda är det idag... sista helgen i augusti varje år ordnar FIESTAeksjö Sveriges bästa stadsfest! 

Detta året var inget undantag utan tvärtom...den bästa stadsfest jag varit på! 

7 scener, 80 artister och en underbar stämning. Helt klart något för alla eller vad sägs om: Rolandz, Molly Sande'n, Di Leva, Linda Bengtzing, Panda Da Panda, Cover funkers, Anton och Ebba, Nause, Zara Larsson, Hoffmaestro, Måns Zelmerlöw och många många fler. 

Ett band stod dock en bit över alla andra enligt mig och det var Steve N Segulls

Så otroligt bra, häftiga tolkningar på gamla hårdrockslåtar och sånt gung. 

Ikväll går jag tidigt i säng med ett tjutande i öronen och en mage i uppror men med ett STORT leende på läpparna! 

Tack till er alla i festivalledningen som sett till att vi i vår lilla stad ( och 20 000) till fått njuta hela helgen lång <3 

Kramar Malin 

 

TRÖTT...

Hur trött kan man vara?

Sover så fort jag får möjlighet. Ändå får jag tvinga mig upp hela tiden.

Orkar inget. Har ingen lust med något annat än att sova. Inget känns speciellt roligt.

Uppgiven då läkarna inte bestämmer hur de ska ha det.

 

Trött. Ledsen. Har ont. Gråter...

 

Just nu är livet verkligen inte roligt.

Lider med mina barn som har en mamma som inte orkar något, sover jämt och är ledsen nästan hela tiden.

Lider med min man som står ut med att dra det största lasset hemma trots att han jobbar mest. En fru som inte har lust med något, som bara vill sova.

Vet inte när jag tittade på TV senast, går och lägger mig så fort jag kan.

 

 

  

 Kram Malin