...på besök...

...men efter att ha fått byta rum och världens godaste norska som rumsgranne blev livet lite enklare. Eller så berodde det på att smärtenheten bytte ut min medicin och de nya tog bättre ;-)

Framåt söndag-måndag orkade jag äntligen gå ut till matsalen och dricka min soppa även om 50 m tog 10 min...

 På måndagen testade vi att sätta ut katetern och det gick bra, tack o lov! 

Det blev sent på måndag kvällen bestämt att jag på tisdagen skulle förflyttas hem till sjukhuset i Eksjö...jag vet inte när jag blev så glad senast. Saknar min familj så oerhört!! 

På tisdag förmiddagen togs ryggmärgsbedövningen bort och det var så där men med extra morfin gick det skapligt. 

Vid frukosten svimmade jag och ramlade ner på golvet, vaknade till igen av att personalen lyfte i mig i min säng...som tur var var det inget allvarligt som hände med såret. 

Tisdagen blev en jobbig dag med en lång jobbig transport hem till Eksjö. Men oj så skönt att vara på plats. Tårarna rann när man och barn kom upp på kvällen, Gustav o Filippa ville inte åka hem det kändes gott i mitt gamla mamma hjärta. 

På onsdag eftermiddag( 1 vecka efter operationen) kunde jag äntligen bli utskriven. Ett mirakel enligt läkarna då jag så sent som på söndagen varit mer död än levande...

Fortsättning följer...

Kram Malin