Tufft...

Det har varit ett par riktigt tuffa veckor! Vet inte var jag ska börja...
Ett tag funderade jag på att inte skriva något om det men har efter funderingar fram och tillbaka kommit fram till att jag mår nog bäst om jag skriver av mig.
Jag har ju inte en blogg om inredning eller mode utan om livet i största allmänhet och mig och min familj i synnerhet.

Jag har varit på nya undersökningar av magen, man kan se att tarmen är inflammerad och även att det är ospecifika ändringar på höger sida, där det inte varit något förut. 

Det är ju inget nytt och detta är ju en av de tre sakerna som ska åtgärdas vid operationen. Då har man räknat med att ta bort 1 meter av tunntarmen och med det även fickorna. Men just nu funkar det inte speciellt bra med varken dryck eller mat och detta gör att jag har svårt att hålla fokus (borde vara tvärtom jag vet).
Har inte varit såå sötsugen på mycket länge som jag har varit dessa veckor...har tyvärr inte stått emot helt och hållet men istället för en stor påse godis är jag nu nya kunden i affären som köper 4 Rollo-kolor i lörsvikt ;-)

Nu har jag fått restriktion på att äta enbart flytande kost i 5 dagar för att låta mage och tarmar vila. 

Träningen har funkat skapligt, antingen promenader eller besök på gymmet...så VAD är då problemet kan man tycka...

Problemet är nog inte ett utan flera. Jag är sååå trött, trött på att vara trött, trött på att inte ha någon energi, trött på att vara trött helt enkelt. Trött på väntan. 

Orkeslös och halvt osocial ja halvt, försöker umgås med de vänner jag känner ger mig energi men orkar inte riktigt fullt ut. 

Jag blir både ledsen arg och förbannad då människor "snällt" försöker påvisa att jag är trött för att jag går på gymmet, hjälper flyktingar, tar hand om hundvalpen mm mm 

Det är just DET som överhuvudtaget håller mig uppe!! 

Träning, promenader och gymmet gör jag dels för att jag fått aktivitet på recept men framför allt för att orka en stor operation och den konvalescens den kommer innebära...

Kommentarer som sårar men samtidigt får mig att ta i lite extra... 

Det är mitt liv och jag har bestämt mig för att lyckas...oavsett vad en del tycker om det! 

Kramar Malin 

Long time ago...

I somras när vi gick och strosade på Smögen bryggan, hörde vi någon dom ropade -"Malin "

Det var gamla goda vänner som vi tyvärr inte haft någon kontakt med på nästan 7 år! 

Såå kul att ses igen och mitt där bland alla turister bestämde vi att vi snart måste ses igen. Nu i helgen var det dags! 

I fredags dök dem upp här på kvällskvisten och efter ett par minuter kändes det som om vi aldrig haft ett uppehåll, det var som om vi sett varandra för 1 månad sedan!

Vi åt kräftsoppa och drack gott ( själv drack jag vtn), pratade och skrattade intill småtimmarna. Det var med ett stort leende och varmt hjärta jag somnade den natten. 

I lördags gick vi en promenad genom staden, var och fikade på Princess och bara njöt av varandras sällskap. Det är få förunnat att ha vänner som man kan vara ifrån i flera år och ändå känna sådan gemenskap med. 

Kramar Malin 

Ta hand om dig...

-Hej, hur är det?
-Bra.

Svaret kommer automatiskt. Även om det kanske inte är så himla bra. Men alternativet, att säga att jag har en riktigt risig dag skulle kräva så mycket mer av oss båda.
För ibland är det ju så att man inte vill eller orkar öppna sig. Det blir lättast så här. Kanske är det också för att jag skäms att säga som det är. Alla vill väl vara lyckade och och gilla sitt liv, och må bra och om man inte gör det så ska man väl åtminstone inte klaga inför andra?!

Så helst svarar jag "bra", eller "det får gå" eller "synd att klaga" eller " huvudet upp och fötterna ner" - som är de lite mer dämpande alternativen.
I dem gömmer jag en aning om att allt inte är som det ska men att jag inte vill dela med mig mer än  så.

En vän till mig mådde för ett par år sedan riktigt dåligt under en tid och då valde hon att svara "pass" på frågan om hur hon mådde. Inte "bra" eller "skapligt" utan bara "pass."
Först visste jag inte hur jag skulle bemöta det, jag ville ju visa omtanke. Men senare förstod jag henne.
De dagar som jag själv är riktigt nere och har ont känns det helt omöjligt att säga "bra" när någon frågar men samtidigt vill jag inte komma med en tråkig, deprimerande utläggning. De dagarna finns ingen mer energi än till att orka ta sig igenom dagen!

Så med ett litet "pass" skjuter man upp frågan  och om det verkligen finns tid och kraft kan man prata allvar senare. Med den som verkligen bryr sig.

Det är ju inte så att vi vill vara oärliga och jag tror inte att någon ser mig som en lögnare för att jag ibland svarar "bra" trots att det inte är det. Så jag fortsätter säga det och dessutom lämnar jag av ett "ha det bra" när vi skiljs.
Egentligen tycker jag bättre om "ta hand om dig", det känns personligare och det kan vi ju alla göra efter vår egen förmåga.

Kanske till och med jag, om jag verkligen tar hand om mig, kan se folk i ögonen och svara ärligt:
-Jo, tack det är riktigt bra!

Ta hand om er!!

Kramar Malin

Snart där...

Veckorna försvinner med en rasande fart! Här består livet just nu av undersökningar och ännu fler undersökningar ...men vad gör det när en resa till Örebro finns inom räckhåll;-)

Igår var det marknad med allt vad det innebar av godis, kläder, blommor och kokosbollar. Inget av detta köpte jag utan det enda som fick följa med var en stoor bit Italiensk äkta parmesanost!
Har köpt parmesanost i flera år nu på marknaden och den är så god! Köper man en riktig bit så varar den nästan tills nästa års marknad...det är toppen tycker jag!

På eftermiddagen var jag på öronmottagningen och hämtade en sömnapparat.
Dr misstänker att min trötthet kan komma av att jag förgiftar mig själv genom att jag inte andas ut koldioxiden s alla som jag ska. Trots alla slangar och apparater har jag sovit skapligt i natt.

Nu lugnar det ner sig någon dag innan jag ska till dietisten och en sista(?) röntgen med kontrast (!)...igen. 

Farbror dr ville att jag skulle gå ner 15 kilo i vikt innan de opererar igen hålet i magsäcken. När han sa det kändes det hopplöst, nu har jag mindre än 5 kilo kvar och det går sååå bra!

Några undrade hur jag äter nu och en vanlig dag ser ut ungefär så här: 

frukost - en vaniljshake från Herbalife smaksatt med blåbär eller jordgubbar
mellanmål - 2 kokta ägg
lunch - en shake
mm - 2 kokta ägg
middag - samma som övriga familjen
kväll - knäckemacka

samt att jag försöker få i mig massor av vatten, men det är det svåra i kråksången...

Nu en tur ut i solen med Esther...

Kramar Malin