Mellan 15 oktober och 15 december har jag haft en liten utlottning i MACA. Alla som handlat för mer än 300 kronor har automatiskt fått deltaga. Igår skrev jag alla namnen på små lappar och så fick barnen dra de lyckliga(?) vinnarna.
1:a priset på en väska gick till Gerd Johansson i Mariannelund
2:a priset, en marmelad till Marika Manfredsdotter i Eksjö samt
3:e priset en shoppingkasse till Lena, som var gäst hos just Marika...=)
priserna kommer så småningom, ett stort GRATTIS och ett ännu större TACK för att jag fått komma till er...
GOTT NYTT ÅR!!
Kramar Malin
tisdag 28 december 2010
Jul, jul...strålande jul...
Onsdagen innan jul var det skolavslutning i kyrkan med traditionsenligt julspel. Gustav hade fått äran att vara Josef. Det var ett både fint och roligt julspel i en fullsatt kyrka. Hugo som spelade åsna var den häftigaste åsnan vi mött;=)
Gustav, Tuva och det lilla Jesusbarnet.
Julen förflöt sakta och utan stress. Det blev jul trots allt även om det inte blev som vanligt. På juldagen kom Fredrik (syrrans pojk) hit ett par dagar. Alltid lika roligt och intensivt att träffas, tyvärr kunde inte Josefine hänga med då hon inte hade någon som kunde ta hand om hennes häst..=(
På annandagen vaknade vi till -24 grader(!) men med rätt kläder och vilja åkte vi till goda vännerna Thelander i deras stuga i Katebo. Dit är alltid lika rofyllt och lugnt att komma, ett paradis att stressa ner i...
Marie hade högst fart i backen!!
Nu är det snart nyår...jag hoppas att nästa år kommer att bli något lättare än det som snart tagit slut...
Kramar Malin
onsdag 22 december 2010
Pirrigt..men kul!!
Fick för mig att kolla under statistik vem som läser min blogg...om det är någon alls !?!
Oj vad förvånad jag blev när jag såg att jag hade läsare från hela världen!!
Det är spännande att se att det jag skriver lockar att läsa i Kroatien, Finland, Storbritanien, Usa och Thailand...eller vad sägs om Malaysia.
Hoppas att de har översättningsprogram så att de förstår något;=)
Jag har vid ett flertal tillfällen den senaste tiden skrivit om att man ska förverkliga sina drömmar, ta chansen om den dyker upp.
En som har gjort just det är en vännina till mig, Sofie. Hon har i 10 års tid gått och drömt om att spela in en skiva med egenskrivna sånger. Under hösten har hon, i all hemlighet, gjort just detta!!
Häromdagen fick jag äran att köpa ett exemplar av hennes alldeles nyutkomna skiva. Sofie har en alldeles underbar röst och texterna var tänkvärda även om man inte har samma tro som henne. Får du möjlighet så lyssna gärna på den...eller ännu bättre, köp ett exemplar av hon! (jag kan förmedla telefonnummer;=)
En riktigt GOD JUL och ett GOTT NYTT ÅR hoppas jag att ni alla får...och får ni den så ta den...chansen alltså!!
Kramar Malin
Oj vad förvånad jag blev när jag såg att jag hade läsare från hela världen!!
Det är spännande att se att det jag skriver lockar att läsa i Kroatien, Finland, Storbritanien, Usa och Thailand...eller vad sägs om Malaysia.
Hoppas att de har översättningsprogram så att de förstår något;=)
Jag har vid ett flertal tillfällen den senaste tiden skrivit om att man ska förverkliga sina drömmar, ta chansen om den dyker upp.
En som har gjort just det är en vännina till mig, Sofie. Hon har i 10 års tid gått och drömt om att spela in en skiva med egenskrivna sånger. Under hösten har hon, i all hemlighet, gjort just detta!!
Häromdagen fick jag äran att köpa ett exemplar av hennes alldeles nyutkomna skiva. Sofie har en alldeles underbar röst och texterna var tänkvärda även om man inte har samma tro som henne. Får du möjlighet så lyssna gärna på den...eller ännu bättre, köp ett exemplar av hon! (jag kan förmedla telefonnummer;=)
En riktigt GOD JUL och ett GOTT NYTT ÅR hoppas jag att ni alla får...och får ni den så ta den...chansen alltså!!
Kramar Malin
lördag 18 december 2010
Moving on...
Då är dagen D över...
I torsdags hade vi begravning för min underbara, levnadsglada storasyster...
Det var en väldigt fin, ljus och vacker begravning. Kyrkan var fylld till sista plats av familj, släkt, vänner och arbetskamrater.
Oavsett vem man pratar med så har alla ett minne av Monika som glad och positiv!!
Detta är något som jag verkligen hoppas att jag kan ta med mig när det nu är dags att gå vidare...
Monika hade själv valt musiken under begravningen, vilket gjorde att det blev oerhört personligt och intensivt. Det fanns nog lika många minnen som människor i kyrkan när de spelade musiken... som inledningsmusik spelades "aldrig ska jag sluta älska dig..." och som slutsång spelades "Moving on" med Sarah Dawn Finer.
Just den vet jag att Monika älskade...vi pratade en hel del om den här låten ett tag innan hon dog. Hon ville att vi skulle veta att det är OK att gå vidare, att inget skulle bryta ner oss, att vi skulle ta hand om varandra...
En jobbarkompis till henne läste en vacker egenskriven dikt om just ljuset, hoppet och tanken att gå vidare. Jag pratade med honom efter begravningen och tackade för den vackra dikten. Då berättade han att han läst den för Monika för 1 månad sedan och hon själv bett honom att läsa den vid hennes begravning för hon tyckte den var så vacker...*ler*
Själv hade jag velat läsa en underbar dikt som jag fick strax efter att hon dött, men orkade inte, så den kommer här istället:
"Vid himlens grind
där blåser en vind
från närmaste stjärna
så sval mot din kind
Vid himlens port
står tofflorna på rad
när barfota änglar
går molnpromenad
Vid himlens sal
är väggarna blå
där leker vår herre
tittut med de små..."
kommer inte ihåg vem som skrivit den men tycker att den är så vacker och säger så mycket.
Ja det kommer inte att bli lätt utan storasyster...men för hennes, min och alla nära och kära hoppas och tror jag att det kommer att komma något gott ur allt elände som varit detta år, även om jag idag inte kan säga vad det är...
En del dagar går det lättare en del är värre, idag har varit en av de sistnämnda...men efter att ha lyssnat ett antal ggr på moving on så känns det som om Monika sitter uppe på ett moln och ler åt mig=)
Kramar lillasyster Malin
I torsdags hade vi begravning för min underbara, levnadsglada storasyster...
Det var en väldigt fin, ljus och vacker begravning. Kyrkan var fylld till sista plats av familj, släkt, vänner och arbetskamrater.
Oavsett vem man pratar med så har alla ett minne av Monika som glad och positiv!!
Detta är något som jag verkligen hoppas att jag kan ta med mig när det nu är dags att gå vidare...
Monika hade själv valt musiken under begravningen, vilket gjorde att det blev oerhört personligt och intensivt. Det fanns nog lika många minnen som människor i kyrkan när de spelade musiken... som inledningsmusik spelades "aldrig ska jag sluta älska dig..." och som slutsång spelades "Moving on" med Sarah Dawn Finer.
Just den vet jag att Monika älskade...vi pratade en hel del om den här låten ett tag innan hon dog. Hon ville att vi skulle veta att det är OK att gå vidare, att inget skulle bryta ner oss, att vi skulle ta hand om varandra...
En jobbarkompis till henne läste en vacker egenskriven dikt om just ljuset, hoppet och tanken att gå vidare. Jag pratade med honom efter begravningen och tackade för den vackra dikten. Då berättade han att han läst den för Monika för 1 månad sedan och hon själv bett honom att läsa den vid hennes begravning för hon tyckte den var så vacker...*ler*
Själv hade jag velat läsa en underbar dikt som jag fick strax efter att hon dött, men orkade inte, så den kommer här istället:
"Vid himlens grind
där blåser en vind
från närmaste stjärna
så sval mot din kind
Vid himlens port
står tofflorna på rad
när barfota änglar
går molnpromenad
Vid himlens sal
är väggarna blå
där leker vår herre
tittut med de små..."
kommer inte ihåg vem som skrivit den men tycker att den är så vacker och säger så mycket.
Ja det kommer inte att bli lätt utan storasyster...men för hennes, min och alla nära och kära hoppas och tror jag att det kommer att komma något gott ur allt elände som varit detta år, även om jag idag inte kan säga vad det är...
En del dagar går det lättare en del är värre, idag har varit en av de sistnämnda...men efter att ha lyssnat ett antal ggr på moving on så känns det som om Monika sitter uppe på ett moln och ler åt mig=)
Kramar lillasyster Malin
måndag 13 december 2010
Man kan bära på stor sorg och ändå vara lycklig...
...så sa en av de svenska hjältar som blev hedrade i tv ikväll. Kan inte annat än att hålla med henne!!Nu i veckan har vi begravning för Monika och jag förstår inte hur den dagen ska gå...det är så oerhört många som har det så jobbigt just nu.
Men som titeln på detta inlägg säger så har vi ikväll varit på luciafirande i Värne, det var ett bedårande sött lussefirande. Det är så härligt i den här åldern då alla får vara lucia som vill...=)
Kvällens charmigaste pepparkaksgubbe...=)
Filippa med kompisar i sitt luciatåg...stoltare dotter var längesedan jag hade..;=)
Kramar Malin
tisdag 7 december 2010
...gör det det?
Förförra söndagen fick vi telefonsamtalet som vi gått och fasat över...
Syrrans tarm hade spruckit och läkarna gav henne 1-2 dygn kvar att leva!!
Självklart åkte vi genast upp till henne...hon var mycket medtagen men hade inte ont (mycket morfin). Det var ingen rolig syn som mötte oss. Hon var så liten och spröd där i sängen. Det fanns inte så mycket kvar av min älskade syster...
I allt det här fruktansvärda som vi hade framför oss fick vi ett par dagar med många, långa, underbara, hemska, roliga, ledsna samtal blandat med skratt och mycket gråt!!
På tisdagen hade jag själv så ont i magen att jag var tvungen att åka tillbaka in till sjukhuset.
Detta var det svåraste och värsta beslut jag någonsin tagit i hela mitt liv...jag visste att det nu var sista gången jag träffade Monika..=(
Men hon ville absolut att jag skulle åka och få behandling och kunna bli frisk, så efter ett oerhört hemskt avsked så åkte jag hem igen. Inlagd på sjukhuset i Eksjö så fick jag ny behandling och säkerligen operation nästa år.
Monika och jag hade telefonkontakt så gott det gick under hela veckan. Själv höll jag kontakt med mamma som var kvar i Norrköping också för att veta hur allt utvecklades.
Jag har i alla år sagt att min syster har som katten, 7 liv, och detta står jag fast vid. Allt från att ha haft bröstcancer som 3 månaders bebis(!) till att ha klarat sig med ett under från trafikolyckor där inget funnits kvar av bilar till att nu leva inte 1 dygn utan 6 med sprucken tarm. läkarna höll med mig och fattade inte hur hon kunde leva.
Men...min syster har alltid varit levnadsglad och det visade hon verkligen nu...
Jag frågade henne flera gånger om hon var rädd, för det var jag, men hon sa att det var honinte. Hon orkade inte mer och ville bara att det skulle ta slut..=(
På lördag förmiddagen gick det inte längre...hon somnade in för sista gången=((
Jag saknar henne så oerhört och förstår inte hur livet ska kunna gå vidare men vet ju att det på något konstigt vis gör det...
En sak vet jag med säkerhet...att när tårarna börjar att avta lite i styrka( det kommer att dröja...) så skulle Monika vilja att vi gick vidare.
Det bästa sättet för att hedra hennes minne kommer att vara att försöka få något gott ur allt elände(hur nu det ska gå till?)...att leva livet så gott som möjligt, att ta vara på chanser som kommer i ens väg...det VET jag att hon hade gjort och ville att vi andra också skulle göra.
Kramar Malin
P.s det kan verka som om jag är "hård" och kall som orkar skriva om detta. Men för mig är det ett sätt att orka gå vidare...tårar har jag under den senaste tiden fällt sååå många att jag inte fattar att det finns några kvar...
Jag vet också att det är helt ok men Monika att skriva om detta, vi pratade om det och hon tyckte det var ett bra sätt att bearbeta saker på. Tyckte själv att det var roligt att läsa det jag skrivit sa hon...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
