När det tar slut....

Ibland undrar man om man lär sig något av allt livet ger en...

För ett tag sedan sa min man till mig att han tyckte att jag tappat gnistan på mitt jobb, jag gav inte lika mycket till de gamla som jag gjort tidigare.

Han hade alldeles rätt min ork har helt enkelt inte räckt till....

Men förra helgen jag jobbade dog en av våra underbara tanter och jag hade ett långt samtal med hennes son. Igår kom sonen tillbaka för att tömma hennes rum och när han var klar så kom han fram till mig och gav mig en stoor kram och tackade för det fina samtalet vi hade haft förra helgen!!

Igår satt jag vak till en annan dam och man blir glad i hjärtat när systern som snart är 100 år säger att hon tycker att jag gör ett gott jobb...

Nu till alla helgona är det 1 år sedean pappa dog...ibland känns det som om det vore 10 år sedan och samtidigt sitter han som vanligt i sin fåtölj hemma hos oss:-)

Jag skulle inget annat än att vilja ha honom här igen men när nu detta inte går är jag tacksam för det jag lärt mig...märker själv att jag fått mycket till godo när det gäller bemötande av anhöriga....

Hoppas ni alla får en mycket trevlig helg och att vattnet rinner undan i Bangkok....

Kramar Malin

Vintern är på g....

Ett par dagar nu har vi haft rikigt kyliga morgnar. Det har blivit till att plocka fram både vantar och mössor till barnen att ha till skolan.

Under dagen sedan har det varit ett fint höstväder med strålande sol (trots att det öser ner just idag...)

Snart är det höstlov för barnen och vi hoppas att kusinerna från Norrköping tittar ner ett par dagar. Passa på och njuut av den underbara hösten....snart är vintern här!!

Kramar Malin

Moa...

Vi har haft en vikarie på jobbet som jag bara älskat!! Moa heter hon, är 19 år och en av världens underbaraste människor jag träffat...

Moa och jag jobbade ihop en hel del under sommaren och vid ett par tillfällen pratade hon om att hon skulle vilja åka iväg till Asien och jobba med volontärarbete. Hon hade kollat upp en del organisationer men tyckte att de var dyra och frågade vad jag tyckte. Jag höll med henne och berättade för henne om min kusin som bor i Bangkok sedan ett 10-tal år tillbaka.

Vi var inne på Angas blogg (som du kan läsa här), och jag visade henne en del av Angas olika projekt som hon har haft under åren. Jag sa till Moa att om hon ville kunde jag prata med Anga och höra om Moa kunde vara till någon hjälp i Bankok...det ville hon gärna!!

Jag gjorde så och sa till Moa att jag inte kunde lova något, hon fick själv höra av sig via telefon och mail.

Efter sommaren slutade tyvärr Moa som vikarie hos oss och jag har inte haft speciellt mycket kontakt med henne. Hon ringde för ett tag sedan och sa att hon tagit 1:a vaccinsprutan!

Ikväll när jag satt vid datorn ringde min mobil och det var Moa. Hon ville ringa och berätta att hon åker till Bangkok på tisdag för att stanna i 67 dagar....!!!

Hon var såå nyfiken, förväntansfull och glad över att jag tänkt på henne i sommar. Jag är minst lika glad för hennes skull och framför allt för alla i Bangkok som kommer att lära känna en underbar, rolig, lättsam, arbetsvillig tjej....

Jag önskar Moa stort LYCK TILL!!!

Kramar

Malin

Världens bästa mormor!!!

Den ena dagen minnet av pappa/morfar som skulle fyllt år...
och idag har mamma/mormor fullt 70 år!!

Vi började dagen med att ringa klockan halv 7 och sjunga "ja, må hon leva....", tror att hon vaknade ganska fort av vår "skönsång"...;-)

Efter att jag slutat jobba hämtade jag henne så att hon kunde hänga med oss hem till Mellby. Vi åt tårta och myste ihop under kvällen.

Något större firande blev det inte...vi har sagt att vi ska fira både mormors 70 årsdag och farmors 80 årsdag när vi kommer till Bangkok:-)

Kramar Malin

Morfar 72 år...

Idag skulle pappa ha fyllt 72 år...

Efter jag slutat jobba idag så åkte Gustav, Filippa, mormor och jag ut till minneslunden på kyrkogården och tände ett ljus.

Det är så fantastikst att ha med sig barnen, de är så ärliga och säger vad de tänker.

Filippa undrade om man fick mat i himlen...jag sa att jag tror att man får äta tacos varje dag om man vill;-)
Gustav är den som är omtänksam och undrade mest hur jag mådde...lite rädd för att jag ska vara ledsen.
Han har inte glömt hur vi alla mådde och hur mycket elände det var för ett år sedan!



Själv hoppas och tror jag att pappa har det bra nu...grattis älskade lilla pappa...

Kramar Malin