Bytardag

I lördags anordnade Missionskyrkan i Eksjö sin årliga bytardag av barnkläder. En superb idé måste jag säga!
Man kan lämna in kläder till försäljning, priset sätter man själv, de säljer åt en och sedan får man pengarna för det man sålt minus 20% som går till deras ungdomsverksamhet. Det som inte blir sålt och man inte vill ha tillbaka skänker de till barnhem i Estland.

Jag har varit med sedan starten för ca 11 år sedan och denna dag har verkligen vuxit, i början var vi inte speciellt många som sålde eller köpte...i vår var det 150 försäljare och säkerligen en omsättning på över 80 000 kronor!
Själv tycker jag det är toppen att bli av med det som vi inte längre behöver och samtidigt veta att jag gör en god gärning med det som blir kvar, jag vill absolut inte ha mina kläder tillbaka, då gör de mycket mer nytta i Estland=))

Nu i lördags hade jag tyvärr ej möjlighet att hjälpa till men mamma gjorde det i mitt ställe. "Självklart" hittade hon lite att köpa till barnen, Gustav fick en jättefin täckväst och byxor till Filippa hittade hon en tuff jeansklänning och tröja bland annat. När Gustav provade sina byxor på kvällen sa han:
-" jättefina, jag har haft ett par sådana här innan men de började bli lite små..."
Just det, mormor hade köpt tillbaka våra egna byxor!!

Vi fick oss ett gott skratt och vad gör det när man vet att det går till ett gott ändamål...;=)

Kramar Malin

Gamla bekantskaper

I går var vi på 70-års kalas hos min bonuspappa i Mariannelund. Kan inte riktigt fatta att han blivit så gammal...när man själv inte är en dag äldre;=)

Vi hade en väldigt trevlig eftermiddag/kväll, allra roligast måste jag säga att det var att träffa 2 av "pappas" syskon. Vi kom överens om att det var nästan 30 år sedan jag träffade dem!!!
Lise, Jonas och "pappa"

Det blir många gamla goda minnen som gås (skriver man så?)igenom=)
Jag hoppas verkligen att det inte dröjer 30 år tills nästa gpng vi ses...

På kvällen tog vi vägen förbi Eksjö då det var Earth Hour. Vi hade läst i tidningen att det skulle vara eldshow på torget i samband med att man släckte ner...



Tala om att Filippa och gustav blev besvikan när det "bara" var facklor som var eldshow...men vi kom hem och myste med bara tända ljus och gjorde vårt att hålla nere energin denna timmen...

i dag blåser det näst intill storm så det blir en innedag.

kramar Malin

Min lilla stad och jag

Hemma på min gata i sta´n...ligger stadens lilla biograf.
Den är från tidigt 1900-tal och drivs av en ideel förening.
Under 90-talet så hjälpte jag till att jobba lite när det var någon film som jag ville se...sedan rann det ut i sanden...tills jag fick ett telefonsamtal som undrade om jag inte kunde tänka mig att hjälpa till lite igen.

Så det har jag och barnen hållt på med en hel del under hösten och vintern. Tror inte att vi någonsin har sett så mycket film som nu...en del bra och en del mindre sevärt;)
Gustav har hjälpt till att sälja godis, perfekt att öva matte samtidigt. Filippa har blivit en hejare på att riva biobiljetter!
Själv har jag nu gått utbildning och "avancerat" till bioansvarig, det är roligt att kunna hjälpa till så att vi kan behålla vår lilla bio och slippa åka till "storstaden" varje gång vi vill se en film, då lär det nog inte bli så ofta...

I helgen skulle vi ha jobbat på "Gnomeo och Julia", trädgårdstomtar som moonar (tala om att barnen har skrattat i förväg)...men tyvärr gick 3D projektorn sönder så filmen blev inställd.
Men på söndagen jobbade jag då "Hur många lingon finns det i världen" visades...det var en helt underbar film!! En film som man skrattade MED och man var på ett glatt humör när man gick hem, får ni chansen så ta den och gå och titta, ni kommer inte att bli besvikna=)

Nu blev det istället så att vi fick finbesök av Vilma, en gó kompis till barnen. Vi hade en mysig rätt lugn lördag då vi bakade, lekte och njöt av att vara lediga. Filippa var överlycklig över att ha en alldeles "egen" storasyster...och lekte frisör mer eller mindre hela dagen=)



På eftermiddagen kom Vilmas systrar (Annie och Nora) samt mamma Marie hit och vi åt tacos som barnen hade gjort själva, det kallas lyx att slippa göra middag en dag.

Små och stora problem

Det var ett tag sedan jag hade tid att skriva...oj vad tiden går fort!

Förra veckan var hektisk på alla sätt och vis. Calle blev inlagd då hans prover i flera veckor har visat "fel". Men efter ett par påsar dropp och antibiotika intravenöst fick han komma hem igen. Troligen smittade jag honom med min tarmbakterie som jag i min tur fick när jag satt vak hos syrran...ja många turer har det varit!

Helgen som varit har även varit min jobbarhelg så det var bara att be mormor snällt om hon kunde komma ut och vara barnvakt, vilket hon kunde som tur var. Vet inte hur vi skulle få ihop vardagen om vi inte hade henne...

Till på köpet fick vi stopp i avloppet=(...jag måste erkänna att detta är en sak som gör att jag skulle kunna tänka mig att flytta till sta´n, men bara ibland;=)
Efter ett par telefonsamtal(och troligen ett par tusenlappar fattigare) kom så slambilen och rättade till allt på ett par timmar. Man uppskattar inte det man har innan det händer något...

Men vad är detta i det stora hela när man hör på nyheterna vad som har hänt i Japan? Då blir det verkligen i-lands problem...tänker mycket på alla människor i Japan och sonen följer varje nyhetsprogram.

Kramar Malin

Vad har hänt?

Så här på året då man längtar som allra allra mest efter sol, värme och vår går tiden oändligt sakta...men ändå så oerhört fort!
I alla fall jag har massor med drömmar och tankar om vår och sommaren...man har så mycket man vill hinna med och så går den här tiden så fort...

Vad har hänt sedan jag i början av nyåret skrev om nya möjligheter?

Jag har börjat mitt ny/gamla jobb, ett av de bästa besluten jag tagit på mycket länge. Det känns verkligen underbart att ha ett jobb att gå till där man inte längtar efter ledighet innan man kommit, att ha arbetskamrater som förstår en och att man ställer upp för varandra. Helt enkelt kändes det som att komma hem lite igen...

Jag har fått mina tänder (efter många om och men) klara..ni kan tro att jag är lycklig. Den dagen som det blev klart tror jag att jag log hela dagen=)
Men det gick flera timmar innan någon sa något!!

Det har inte varit smärtfritt och jag har haft tankar på att avsluta det hela men nu är det gjort och jag har en allldeles egen underbart förstående tandläkare att tacka för allt!! Har aldrig trott att jag skulle ringa till tandläkaren utan att gråta...men det gör jag nu!

Pappas bouppteckning och allt som följer med det börjar bli klart, det har varit en hel del turer fram och tillbaka men nu hoppas jag att vi kan se ett slut på det hela.

Denna helgen är det 3 resp 4 månader sedan pappa och Monika dog...det känns delvis som om det hände igår men samtidigt känns det som om det vore jättelänge sedan. Livet rullar ju på, vissa dagar går det bra men jag måste erkänna att jag saknar dem, speciellt syrran...pappa hade på något vis åldern mer "inne".

Men det finns en hel del att se fram emot också: jag kommer förhoppningsvis på ny inköpsresa, firandet av bonuspappas 70 årsdag, Maca-partyn på rad (vilket jag tycker är sååå kul!)ja...listan kan göras lång.
Men trots allt är det bästa att ha en underbar familj, goda vänner och ett härligt jobb att gå till!!

Ta hand om er och stressa inte ihjäl i vår utan njut av värmen och varandra=))

Kramar Malin