Maken ringde hem och sa att han var kär...inte i mig men i en underbar liten gård ett par mil ifrån oss=)
Jag kunde inget annat än att hålla med...det låg underbart vackert ute på en åker med grannar på ett par hundra meters avstånd.
Ladugård (som kunde bli stall så småningom), drängstuga där sonen ville bo, hus från 1860- talet, en fantastisk trädgård....
Visserligen fanns det ingen toalett men ett fint utedass;-) och visserligen var det inget renoverat sedan början av förra seklet men det var småsaker....i hjärtat hade vi redan flyttat ut och visste precis hur vi ville ha både renovering och utbyggnad.
Det var bara...just det, budgivningen kvar!
Då ingen skogsbruksplan var gjord fick vi hjälp av vår gode vän Anders som jobbar med detta dagarna i ända...han värderade det till 1,7 miljoner och sedan lite för vår känsla.
äntligen kom då dagen då det var dags att se vilka fler som ville ha detta paradis...vi var 10 spekulanter som blivit inbjudna till en öppen budgivning.
Det började bra och ett tag såg det verkligen ut att vi skulle få köra flyttlasset men det gick inte hela vägen fram:-(...i början var det väldigt mycket känslor i omlopp. Barnen var jätteledsna och många i området kom fram och tyckte det var synd att vi inte skulle flytta till bygden...
Men så här ett tag efteråt så känns det som det var nog bra att det blev som det blev, vi hade gått en bra bit över vårt tak på vad vi hade sagt att vi skulle bjuda och någonstans inom oss alla vet man nog att man kan inte bjuda vad som...
även om det var ett paradis:-)
Under dessa år som vi tittat på smågårdar har vi hela tiden haft en "reservplan" om vi inte skulle hitta vad vi söker och nu kändes det som om att det fick bli den...
Fortsättning följer:-)
Kramar Malin
