Grillfest...;=)

Härom dagen kom mannen hem och sa att företaget han jobbar på ska ha grillfest på fredag och undrade om vi skulle gå...kunde vara kul att träffa hans arbetskamrater, så det sa vi ja till. Så igår kväll var det då dags, stressade efter jobbet men i tid kom vi iväg.
Parkerade vid Östanå i Vetlanda och gick fram till några som stod ute i regnet...verkade ett kul gäng men möjligen lite gamla tyckte jag!

Konstigt sa Calle, jag känner inte igen någon...tur att mobilen finns...ringde till en jobbarkompis som sa: det är ju NÄSTA fredag!
Ett gott skratt förlänger livet är vi skrattade gott åt Calle=)som "straff" fick han bjuda oss på restaurang, vi var ju jättehungriga!

Idag har gubben och jag varit på IKEA, något jag tycker är kul medans han tycker det är en pina...men med mat och vätskepauser med jämna mellanrum så gick det bra;=)
Filippa fick en ny säng och jag fick en trevlig utflykt...


Så om ni behöver en loftsäng finns här en över bara säg till...=)

Tänkvärt....♥ ♥ ♥

♥ ♥ ♥ Du kommer till en tid I ditt liv när du inser Vem som betyder något!
Vem som aldrig gjorde det.
Vem som inte kommer att göra det.
Vem som alltid kommer att göra det.
Så, oroa dig inte för människor i ditt förflutna,
Det finns en anledning till att dom inte finns med i din framtid!! ♥ ♥ ♥

Idag fick jag ytterligare ett tråkigt besked...pappa har blivit palliativvårdsbedömd!

Han har haft prostatacancer i ett antal år, men med god behandling har man kunnat hålla det i styr. Ett par omgångar har han genomgått strålning och cellgifter med allt vad det medför...men nu så kommer behandlingar att upphöra. Självklart symtomlindrar man så gott det går, men nu känns allt så definitivt!

Syrran har fått en kateter insatt i ena njuren för att avlasta den eftersom den var "ihoptryckt". Det bästa är att hon fått en smärtpump insatt så för hoppningsvis kommer hon inte att behöva ha så ont nu som hon haft innan.
På måndag ska hon och jag åka till onkologen i Linköping för att få veta hur de har tänkt hennes behandling.
Ska bli underbart att få träffa henne igen, dessa 2 veckor sedan jag träffade henne sist, har gått så oerherhört fort samtidigt som det varit mina värsta veckor i mitt liv...


Själv har jag suttit i telefon med försäkringskassan ang att man kan söka och få närståendepenning. Man är ju van vid att det kan ta tid och att det kan vara besvärligt så jag var förberedd på det...oj vad snopen jag blev när jag fick prata med 2 handläggare som bara var såå trevliga och tillmötesgående!
Damen jag talade med har jobbat 35 år på försäkringskassan och aldrig tidigare varit med om att behöva skriva ut 2 ansökningar på en gång...näe det är inget jag önskar någon!

Hoppas att ni passar på och njuter av varje dag...livet är för kort för att låte det stressa förbi!

En envis gammal dam...

Dagarna har varit väldigt omväxlande måste man säga...ena stunden åska och regn och nästa strålande solsken!!

I helgen har vi försökt få lite ordning på all röra i vår trädgård (har inte hunnit något efter allt annat som hänt) men en liten stund var vi och red på vår älskade Lina.
Hon är en 27-årig gammal envis dam som ännu hänger i...


Här får Filippa hjälp att rida barbacka av Vilma, dottern har ingen farträdsla utan ska helst galoppera hela tiden..=)



Har skrivit det innan men tål att upprepas, vänner ska man vara rädd om...
Filippa och jag gjorde en liten bricka med ostar, vin och världens godaste marmelad från www.varttillverkeri.blogspot.com som vi var och lämnade till Jennie och Micke som tack för att Jennie har varit barnvakt åt Filippa ett par dagar...hoppas det smakar!!

P.s den fina tack-skylten kommer också från varttillverkeri...titta gärna in och se deras underbara saker som de gör och säljer...




I helgen fick vi ett bakslag när det gäller min syster, hon har åter blivit inlagd på sjukhuset! Men kanske detta är det bästa så att hon kan få smärtlindring som verkar...nu får hon dropp och morfin, hon har ju inte kunnat äta något på 4 veckor!
Tänker på henne nästan hela tiden men trots det måste ju livet fungera någorlunda normalt...men ofta är det småsaker som jag inte har tänkt på på flera år som kommer upp i mitt huvud, saker som vi gjorde när vi var små...
För tillfället är pappa uppe hos henne, man får försöka att turas om att ställa upp, som det ser ut och känns just nu tror jag att det blir långdraget...=(

m
Sommaren och värmen kanske äntligen börjar komma hit efter en mycket kall majmånad...kvällarna har varit underbara!!






Härom kvällen var det den årliga städdkvällen vid badplatsen, trevligt att träffas några stycken och räfsa löv, plocka undan och ta fram borden samt den efterföljande fikan..;=)
Har ni aldrig gjort ett besök på smålands vackraste badplats, Mellby, så hoppas jag att vi ses i sommar...=)














Man får en extra tankeställare hur underbart bra liv man har här hemma när man följer vad som händer i Thailand via alla nyheter! Själv fick jag ett efterlängtat telefonsamtal från min kusin som sedan flera år bor i just Bangkok...skönt att höra att alla mår bra. Mina tankar vandrar vidare till alla levnadsglada människor vi mötte i slummen...har de mat? Mår de bra? Om ni vill ha "insideinformation" om vad som händer läs Annikas blogg:www.50+ibkk.blogspot.com




En liten uppföljning på mitt livs värsta dag: det var riktigt skönt att komma iväg och få träffa syrran!! Hon var inte pigg men vi kunde pratas vid ordentligt och bara vara...




Dagens tips: Glöm inte att säga till de du älskar att du gör det!!!

Nervöst...

Oj, vad många som har hittat min blogg! Det är sååå kul...men samtidigt lite nervöst,nu måste jag ju tänka på vad jag skriver..;=)

Igår var vi på Korus...från landsbygden till bonnalandet... Det var iskallt ute men man förundras över att så många kommer för att titta när de släpper ut kossor på grönbete. Och inte var det någon av "våra" kossor som passerade vägen först så att vi vann heller..;=)
Barnen tycker det är kul men allra roligast är nog att det är så många kompisar där, och då menar jag inte kossorna;=)





Torsjö Säteri (där det begavs sig) har ett bra upplägg med halmhoppning, traktorkörning, ponnyridning (även om jag inte förstår skillnaden i att betala för att rida när man kan göra det vilken dag som helst...)

Ska jag någonsin bli bonde, vilket jag starkt betvivlar, är detta djur som jag skulle kunna tänka mig...vi passar nog tillsammans...lika långhåriga bägge två!

















Annars har helgen för mig betytt jobb. Vi har haft en bra helg men rolig personal, allt har flutit på bra även om det mest varit vikarier. I lördags kunde vi njuta av vårsolen på terassen med en god kopp kaffe.

















På kvällen hade vi tänkt att grilla och det hade även bästa grannarna planerat...så varför inte göra det tillsammans? Sagt och gjort, tror att de trevligaste gångerna man träffas är de som är oplanerade!






(Bilden är från grillning hos Lasse förra lördagen...)

Svåra besked...

Jag har inte skrivit på ett tag och det beror på att jag den senaste veckan fått ett av mitt livs värsta besked...min syster har cancer!

Hon har i 2 månader varit sjukskriven för vad doktorerna har sagt är ryggskott...men för 1,5 vecka tröttnade jag och åkte upp till henne och skjutsade in henne till akuten. Svaret kom dagen efter...

Efter detta har det självklart varit fullt upp, dels med en massa praktiska saker som ska ordnas vem tar hand om hästen, posten , blommor, barn...) men framför allt psykiskt i huvudet!! Har 1000 frågor och funderingar i mítt huvud som far fram och tillbaka. varför skjutsade jag inte in henne tidigare? Hade det hjälpt? Hur kunde de säga att det var ryggskott?
Hjärtat säger en sak medans förnuftet säger en annnan...Läkarna vill inte säga något utan säger att det enda de kan lova är att vi får ta en dag i taget och något annat går ju inte.

Mitt i allt det här blev vi bjudna till Lasse, nyinflyttad granne. Han har köpt Mellbys helt klart vackraste hus! Regnet öste ner men vad gör väl det när man är med goda vänner. Vi blev bjudna på grillad kalkon, vilket var 1:a gången jag åt, riktigt gott!!

Ja en sak är i alla fall helt klart: man märker vem som är ens riktiga vänner när livets ställs upp och ner. Det lite fundersamma i det hela är att ofta är det de som man inte tror är ens riktiga vänner som verkligen är det...tur att sådana finns. De som orkar lyssna och förstå när jag för 10:e gången gråter...(tack Sofie).

svarta får...

Har gråtit nästan hela dagen...har precis läst ut boken "Äcklig", som handlar om hur en liten flicka blir misshandlad både psykiskt och fysiskt av sin mamma. Berättelsen är sann och skriven av Englands första svarta domare. Den får mig att fundera hur det kommer sig att en mor kan tycka såå illa om sin dotter.

Vad är det som gör att man älskar vissa av sina barn och inte andra?
Vad är det som gör att man blir ett "svart får" i familjen/släkten?
Kan man förhindra det? och i så fall hur?

I boken beror det till stor del på (tror jag) att hon har en stark vilja och att hon står för den. Det kanske är så i vårt "vanliga" liv med..?

Själv har jag alltid sagt vad jag tycker och tänker och visst har jag fått en och annan gliring men jag tror att man vinner på det i längden. Har många gånger kännt mig som just ett svart får i släkten, då karriär och pengar inte har så stor betydelse i mitt liv. Detta är något som retar en del, att man kan vara lycklig utan just detta...men jag tror inte att pengar gör en människa lyckligare men visst gör de livet enklare många gånger...

Har med årens lopp lärt mig att jag älskar inte alla människor och alla kan inte älska mig heller, men mina "älsklingar" skulle jag kunna gå gonom eld o vatten för...

Oj, det blev ett allvarligt blogginlägg idag, men kan helt klart rekommendera boken!!