Idag fick jag ytterligare ett tråkigt besked...pappa har blivit palliativvårdsbedömd!

Han har haft prostatacancer i ett antal år, men med god behandling har man kunnat hålla det i styr. Ett par omgångar har han genomgått strålning och cellgifter med allt vad det medför...men nu så kommer behandlingar att upphöra. Självklart symtomlindrar man så gott det går, men nu känns allt så definitivt!

Syrran har fått en kateter insatt i ena njuren för att avlasta den eftersom den var "ihoptryckt". Det bästa är att hon fått en smärtpump insatt så för hoppningsvis kommer hon inte att behöva ha så ont nu som hon haft innan.
På måndag ska hon och jag åka till onkologen i Linköping för att få veta hur de har tänkt hennes behandling.
Ska bli underbart att få träffa henne igen, dessa 2 veckor sedan jag träffade henne sist, har gått så oerherhört fort samtidigt som det varit mina värsta veckor i mitt liv...


Själv har jag suttit i telefon med försäkringskassan ang att man kan söka och få närståendepenning. Man är ju van vid att det kan ta tid och att det kan vara besvärligt så jag var förberedd på det...oj vad snopen jag blev när jag fick prata med 2 handläggare som bara var såå trevliga och tillmötesgående!
Damen jag talade med har jobbat 35 år på försäkringskassan och aldrig tidigare varit med om att behöva skriva ut 2 ansökningar på en gång...näe det är inget jag önskar någon!

Hoppas att ni passar på och njuter av varje dag...livet är för kort för att låte det stressa förbi!