lördag 23 oktober 2010

I´m back...

Ja, tiden har gått oerhört fort sedan jag skrev sist. Mycket har hänt och jag har haft fullt upp. Pappa ska flytta till ett vårdboende då han inte längre klarar att bo i sin lägenhet. Har hållt på att röja, slänga, flytta och sälja...hur mycket kan man samla på sig?
Det tar sin tid, det blir många minnen som kommer upp till ytan när man hittar saker...

I veckan var mamma och jag och hälsade på syrran som ligger inlagd på sjukhuset i Norrköping. Det är lika skönt varje gång vi är där, saknar henne så oerhört mycket!! Var även och packade och röjde i hennes lägenhet då även hon ska flytta då hon inte längre orkar gå i trappor.

Ja som ni ser har det varit en del just nu men en sak är säker: livet är FÖR kort för att inte tas hand om, oavsett om det gäller ditt eget eller någon annans! Får man en extra chans så ta den, tror att det måste finnas en mening med allt även om man inte förstår meningen med det just nu...

Ta hand om er tills vi hörs igen!!

Kramar....=)

söndag 3 oktober 2010

Hur man än vänder sig så har man ändan där bak...

Ja, gudarna ska veta att det inte är lätt att vara en enkel människa alla gånger...

som om det inte är nog med att ha det som vi har det med pappa och syrran så har jag nu blivit "tvungen" att försvara mig mot att ha närståendepenning...trots att försäkringskassan aldrig hade varit med om att behöva bevilja för 2 stycken så närstående personer!! (ja, för en gångs skull är det inte försäkringskassan eller andra myndigheter som ställer till med bekymmer..)

Tänk om dessa personer som lägger ner så mycket tid och energi på andra kunde göra det för de som behöver, då skulle det inte finnas någon fattigdom eller elände i världen...

Jag tycker att detta med att blogga och även facebook är jättekul, det tog ett tag innan jag hittade till bägge ställena men oj så kul jag haft sedan.
På facebook gör jag nu ett uppehåll eftersom det tyvärr inte bara är sanningen som kommer fram där. Ja, jag vet att jag nog har varit både blåögd och naiv som trott något annat men det är jag: tro gott om människor tills jag blir överbevisad och det har jag nu blivit med råge=(

Jag kommer fortfarande att blogga men det kanske dröjer ett tag innan nästa inlägg, lite trött på allt just nu...men ett TACK till alla er som kommer med kommentarer (både här och i verkliga livet) och ni som med mig håller alla tummar och tår!!

Kram från en mycket trött och ledsen Malin