måndag 28 april 2014



Länge sedan sist...men får skylla på det vackra vädret!! Så underbara dagar/veckor vi har haft!! Riktig sommarvärme och solsken...jag älskar det!!
En liten undran bara, det är väl inte sommaren vi har nu..?!?



Även maskrosorna är fina tycker jag...
Påsken kom och gick fort här, hade hela huset fullt av folk! Svärmor kom från Stockholm på torsdagen och sedan kom barnens kusiner med respektive från Norrköping på helgen. Åh det är såå mysigt att vara samlade alla...händer inte allt för ofta i vår släkt, men nu är det inte länge tills vi snart ses igen då Fredrik (kusin) tar studenten!


Våren har verkligen flugit fram i rask takt...det är endast 28 skoldagar kvar tills sommarlovet!!


Hur njuter DU av våren?


Kramar Malin

tisdag 18 mars 2014

Jag är som en disktrasa

Åh vad jag blir trött på mig själv emellanåt!!!
Idag var jag på ett möte och fick höra en massa positiva saker men vad är det jag nu ligger och funderar på innan jag ska somna?... Ja just det, den enda negativa saken som sades på hela tiden!!!

Är du likadan? Varför har man såå svårt att ta positiv respons när man som en disktrasa suger åt sig negativ kritik? Jag blir såå irriterad på mig själv...och då går det ju så mycket lättare att somna..*asg*

Annars har dagen varit rolig! Jag är med "min" elev då hon är på prao i en förskoleklass. Barn är för härliga...massor av frågor, och underfundiga svar på det mesta. Jag tror att hon har tyckt att det varit en bra dag, timmarna har gått fort så vi har inte hunnit prata så mycket.

Hur har din dag varit?

Kram från en som borde sova....


torsdag 13 mars 2014

När Skalle-Per dör...

...i Ronja Rövardotter skriker hennes pappa:-Han fattas mig!


Det är precis så det känns nu när pappa dött, han fattas mig! Men sorgen rymmer så mycket mer, det finns både ilska och vemod likaså som det finns lättnad. En lättnad att de aldrig amputerade hans ben...


Allas sorg är olika, ingen är rätt och ingen är fel. Vi människor är olika och komplexa och ingen relation är den andra lik. Men trots att vare person har sin egen sorg så har man även ett starkt gemensamt farväl.


Emellanåt visar det sig att det finns ljus i mörkret. Idag spelade de "Vart jag går över skogar berg och dalar" på radion och jag sörjde inte bara pappa utan att han aldrig mer kommer få gå över skogar berg och dalar. Det var ju där han trivdes som allra bäst!
Har idag varit och beställt blommor till hans begravning, inget stort utan litet och enkel, precis som han var. Funderade när jag gick i solen var jag var tacksam över när jag tänkte på honom. Pengar vid födelsedagar? Nej, för att JAG fick vara med honom!


När jag nu tänker på den kommande  begravningen så är det med en klump i bröstet men även att vi är där för att hedra pappa. Alla som kommer att vara där är ju inte där för att de har känt honom såsom jag fick göra utan för respekt. Respekt för pappa men även för oss som är kvar. Pappa skulle fnyst åt alltihop men innerst inne vet jag att han skulle ha myst av all uppmärksamhet.


Efter begravningar brukar det bli som om luften går ut lite, en lättnad som kommer, att man klarade av dagen.
Och kanske är det så att vi behöver få se döden för att förstå vad det innebär att faktiskt LEVA?
En stund tänker vi på döden och sorgen, vår egen och andras, och att vi vet att det finns ett slut. Vi ser slutet, och sedan är det en lättnad att gå åt andra hållet-och fortsätta att verkligen leva!!

Kramar Malin













onsdag 12 mars 2014

Fake it until you make it...

I tisdags var jag på en jätteinspirerande föreläsning i Oldsbergs Arena. Personen som stod för all inspiration var ingen annan än Blossom Tainton!!
Jag blir nu tvungen att erkänna att hon inte har varit någon av mina större idoler, har helt enkelt tyckt att hon är lite för mycket om du förstår vad jag menar...


Men, det finns ju oftast ett men, sedan i tisdags har jag ändrat mig!! Det hon pratade om var så förståndigt och klokt. Att ta dagen lite mer som den kommer, inte stressa mer än nödvändigt och att intala sig att man är perfekt...i alla fall tills man blir perfekt!


Vi fick prova på att superandas för att få lite extraenergi att plocka fram en trött onsdagseftermiddag, jag fick reda på vad burpees är (ja, NI vet säkert), fick reda på hur mycket vatten vi behöver dricka varje dag samt massor av andra nyttiga påminnelser.


10 burpees i snabb takt så hjärtat får jobba är lika krävande för kroppen som 1,5 timmes promenad! NU finns inget mer att skylla på, det hinner till och med jag med...


Men det jag mest tog med mig av kvällen är att vi alla är perfekta, hur vi än ser ut! Det lönar sig inte att älta, antingen kan man göra något åt saken och gör då det om det är det du vill eller så kan man inte göra något och varför då gå och älta det??


Allt detta har jag hört så många gånger förr men just i tisdags, så nära pappas bortgång, gick det rakt in i mitt hjärta!!
Jag har bestämt mig...detta året ska jag aktivt handla och arbeta för att jag och hela familjen ska bli bättre på att ta vara på tiden som är just NU!!


Hur gör du??


Kramar Malin























söndag 9 mars 2014

Bonus...

Jag var bara 1,5 år då jag och mamma flyttade till min bonuspappa. Som ni förstår kommer jag inte ihåg hur det var att växa upp någon annanstans men jag hade ofantligt bra kontakt med min biologiska pappa hela tiden. Detta tror jag till största del beror på att mamma och han aldrig var osams framför mig och min syster samt att vi själva ficka välja när vi skulle vara hos den ene eller andra.

Börge blev "min" pappa! Han gjorde allt så rätt, han busade, satte gränser, skrattade och grät med mig! Han var helt otrolig på att fixa och trixa. Glömmer aldrig då alla barn på gatan hade lådbilar som de tävlade med och han byggde en av järn till mig, riktig ratt och allt. Självklart vann jag stort över alla grabbar, åh vad han skrattade!

Eller då vi tittade på Vasaloppet på tv och han kom inåkande o frågade om blåbärsoppans var klar, han var snart i Evertsberg. Eller när jag som 14 -åring kom hem efter disco och öppnade dörren och alla kastruller brakade ner från ett snöre, tala om att jag skrek....bara för att han skulle veta när jag kom hem! Han snárkade som en stock och märkte det inte...

Men han trivdes som allra bäst när han var i skogen och jagade. Att få skjuta var inte alltid det viktigaste utan få vara tillsammans, dricka kaffe på en stubbe, grilla lite korv det var livet för pappa.
Han var så stolt första gången som Gustav sköt med hagelgevär, han älskade alla gånger som barnen var med på älgjakt...

I höstas fick han plötsligt ont i sina ben och hade svårt att gå längre sträckor,  han blev skickade till oändliga undersökningar av alla de slag. En läkare frågade honom hur långt han gå och när han svarade ca 100 meter sa läkaren att räckerinte det då...

För ett litet tag sedan upptäcktes att hans njurar inte var ok, han skulle få dialys. Vi hade många och långa samtal om detta, då Calle har erfarenhet av detta. Sista läkarbesöket han var på för 2 veckor sedan bestämdes att de skulle operera hans kroppspulsådern. Det var inget pappa såg fam emot men man har väl inget val sa han.  Han bad att läkarna skulle ta hans ben först och kroppspulsådern efter men det vägrade de.

I onsdags kväll ringde pappas "nya" sambo och sa att pappa hade dött!!!

De hade opererat kroppspulsådern på tisdagen och operation hade varit lyckad...men blodet hade ingenstans att ta vägen då det inte kom ner i benen! Så på onsdag eftermiddag fanns endast alternativet att amputera hans ben vid ljumskarna om han skulle klara sig!
Man väckte upp pappa och han sa att det ville han inte : "-jag är jägare, nu gör vi pinan kort!

Strax efter 15 på eftermiddagen somnade han in...

Kramar Malin























söndag 16 februari 2014

Ångest...

Sportlovets sista kväll innan det är dags för jobb igen imorgon, och skola...det är märkligt hur man kan ha ångest efter att varit ledig en vecka. Trivs så kolossalt med mitt jobb men oj vad man vänjer sig fort vid att vara ledig!

Undrar lite vad alla "mina" elever har hittat på, jag hoppas att de har haft ett skönt och lugnt lov vad de än har hittat på.

Slutet av vårt lov blev lite lamslaget då jag fick telefonsamtal av mina älskade bonuspappa (har bott hos honom sedan jag var 1,5 år) som berättade att han måste genomgå MINST en stor operation för sin aorta och i samband med detta kommer han att behöva påbörja dialysbehandling.

Detta med dialys vet jag alltför väl vad det innebär då maken gick i det i ca 5 år innanför han fick sin nya njure...vet hur trött man blir, hur begränsad man blir till att umgås efter dialystider, hur semestrar måste planeras med tanke på om man kan få gästdialys någonstans i mån av plats. Ett plus i kanten är att det är sjukhusets trevligaste personal som jobbar där:-)

Minns så väl att mannen var på dialys direkt efter att dottern hade fötts, hur jag smög ut med henne utan att någon såg oss och hälsade på vår "familj" på dialysen!
Minns hur många teckningar sonen har ritat till personalen och hur många gånger han varit med sin pappa på behandling och krupit upp i sängen för att vänta på att timmarna ska gå...hur goda smörgåsar han har fått smaka på av sin far...

I natt vaknade jag av att jag hade ont i bröstet och grät, blir så kall och arg men vet att det inte hjälper. Ja jag vet att det inte finns någon rättvisa men vill skrika att nu räcker det. Låt mina barn få lite lugn och ro!

Men en sak vet jag...har vi genomgått detta och klarat alla år tidigare så har vi lite till godo och ska klar det även nu, för NU ska vårt elände med sjukdomar och död vara över...det har jag bestämt!

Ha en underbar söndagskväll och glöm inte att ta ställning till donation!

Kramar Malin







torsdag 13 februari 2014

Nattens mörker

Natten är mörk och jag kan inte somna, hur många får som jag än räknar...
Har gått runt i huset och lyssnat på alla som snusar så gott. Finns det något underbarare än att höra ens barn andas lugnt och tryggt!

Själv ligger jag nu i soffan och tittar på kvällens avsnitt av Revenge. Det är den enda såpan på TV som jag ogärna missr och vad är inte bättre än att kila på kvällens program mitt i natten. Förhoppningsvis kan jag somna gott sedan...

Sportlovsveckan börjar gå mot sitt slut, den har gått såå fort men vi har även hunnit njuta av att vara lediga, spela spel och bara vara tillsammans. Imorgon kväll har vi hyrt skolans idrottshall och ska gå med goda vänner och spela innebandy...funderar på HUR ont jag ska ha i kroppen på lördag morgon 😉

Kramar o god natt!

Malin

onsdag 12 februari 2014

Sportlov...

Äntligen blev det sportlov!! Vet inte varför det kändes som om det var länge sedan vi hade lov då det faktiskt inte var så länge sedan vi hade jullov...
Sonen har hunnit med att ha 2 av 10 nationella prov och det har gått bra så lite närmre slutet..;-)


Sportlovet skulle vi bara, om det nu är så bara, njuta och ta en dag i taget...började måndagen i stallet hela dagen, tisdagen åkte vi med vänner till Rosenlundsbadet i Jönköping, vad passar bättre än att gå ett par timmar på IKEA med då?...






Idag har huset varit fullt av barn, underbart!! Finns det något bättre än att höra skratt, fniss och prat...själv passade jag på att titta lite på OS. Ikväll skulle familjen alena gått på discobowling (åh jag dansar så bra...;-)...)...men mannen och jag har blivit "ratade" och barnen tar med kompisar istället! Vet inte vem som är gladast...barnen eller mannen...

 Några roliga bilder på allt vad de "små" liven har hittat på idag blir det inte då datorn och min Iphone inte är kompisar just nu.


Vad hittar DU på denna veckan?




Kramar Malin














onsdag 5 februari 2014

Drömmar...

Ligger i sonens säng med datorn och funderar på något roligt att hitta på till "mina" elever vid skolavslutningen! Tokig?...Ja kanske, men jag längtar så oerhört efter värme och sol redan. Ute blåser det snålblås och är minusgrader men när jag blundar är det detta jag ser...


                                     




En sida på nätet som har många bra och roliga ideér är Pinterest så jag kommer säkert på något...har ju "lite" tid på mig...


Vad drömmer du om så här i vintermörkret innan våren kommer på riktigt?


Kramar Malin




lördag 18 januari 2014

Källaren...

När vi efter cirka 13 år på landet beslöt oss för att flytta in till staden så röjde vi. Då menar jag röjde med stoora bokstäver!!


Efter otaliga vändor till återvinningscentralen hoppades (och trodde nog till viss del) jag att vi inte skulle samla på oss saker på samma sätt.
Hur länge har vi nu bott i stan?...ja si så där 7 månader. I går och idag fick jag nog, en stor del av källaren har jag hunnit gå igenom och ett antal svarta sopsäckar står nu redo för att hamna på återvinningen...igen!



Men en hel del ligger även i högar gör att lämnas in till kvinnojourens second hand eller i väntan på att jag ska ta en bild för att lägga ut på Facebook loppis, det är för övrigt sidor på nätet som jag älskar😉. Har du några favoritsidor som du kollar ofta på?
 Idag hämtade en ung kvinna vår tvättvinda som vi haft i trädgården men som nu inte behövs längre, känns bra i hjärtat att få skänka något som någon behöver istället för att slänga.


En utav barnens kusiner bor i Umeå, vilket medför att vi tyvärr inte träffas så ofta som vi skulle vilja.
men vi följer hennes liv genom Instagram, där hon under förra året har lagt upp saker hon har rensat ut. Nu är hon på 99/100 cropp, imponerande!! Jag blev sugen på att hänga på så sagt och gjort tog jag över stafettpinnen vid nyår...även om jag ännu endast har kommit till nr 3 ;-)


Hur är det med dig? Är du en spara eller slösa?



Kramar Malin

måndag 6 januari 2014

Sen summering...

Ja nyårsraketerna har avfyrats för flera dagar sedan men här kommer lite av min summering av vad som hände under 2013:
  •  jag bestämde mig för att söka nytt jobb och redan den 21 januari var det dags för första dagen i skolans värld. Tänk snart ett helt år har gått, o vad tiden går när man har roligt!!

  • RENOVERING på stadshuset tog i stort sett all vår lediga tid, och bra blev det!

                                                     Tv-rummet innan renovering....

  • Sommaren förflöt med renovering, semester och åter renovering. Vi hann med en resa till Pisa i Italien samt en underbar helg ute i pappas stuga. Avkoppling på hög nivå utan el, vatten och avlopp...
                        


  • I september gick min blogg över 10 000 strecket för hur många som har varit inne och läst!! Jag som ibland undrar om det är någon som läser något, om det är någon vits att fortsätta...

  • Under hösten började min gamla ork komma tillbaka, för första gången på många många år började jag nu att pyssla. Inget som jag ångrar det är så kul och många projekt börjar ta form om än så länge bara i mitt huvud...

  • Jag skrev ett vad det verkar som , uppskattat inlägg om behåar men det får ni läsa om själva igen om ni vill;-)

  • Under oktober fick vi beskedet att min man har hudcancer!! Denna äckliga sjukdom som har ätit upp 3 av våra närmsta familjemedlemmar de senaste 3 åren...men den här gången lägger jag mig inte för sjukdomen!! Har ibland känts lite patetiskt att han troligen har fått cancer av att han ätit immunhämmande mediciner för sin transplanterade njure! En medicin för att överleva har gett en dödlig sjukdom.

  • Framåt jul var det fullt upp både på jobbet och hemma. Lucia, avslutningar och fester avlöste varandra. Samtidigt kom ängslan och oron lite för att det snart är dags för barnen att byta skolor...men fina julkort gjorde att oron släppte en hel del.
    Nu är det ett nytt år...alltid lika spännande att se vad det bär med sig. Jag känner på mig att det kommer bli ett bra år!!

    Kramar Malin















torsdag 2 januari 2014

God fortsättning...

Julen har kommit och gått, jag hoppas att ni alla haft en underbar och inte alltför stressig helg. Här har vi tagit det mer än lugnt, det har varit så skönt!! Det var precis vad jag och min familj behövde efter allt som varit. Nu är det nytt år och nu tar vi nya tag...
Hur gör du? har du några nyårslöften?

Jag har i flera år sagt att nästa år ska bli bättre än det förra, på så sätt vore det ju perfekt...men eftersom det inte har fungerat riktigt så har jag i år bestämt mig för att försöka ta dagen lite mer som den kommer, inte stressa upp mig så mycket utan njuta av mina nära o kära.

Jag följer en del bloggar lite sporadiskt då och då, men det finns ett par som jag läser varje dag. En av dessa är vintageblommans, du finner henne här. Jag kom i "kontakt" med henne via goda vänners barn, men har aldrig träffat henne i verkligheten, tyvärr!!

Hon skriver om allt mellan himmel och ord. Hon gör underbara blomsteruppsättningar (nästan så jag skulle vilja gifta om mig), är imponerad att hon orkar och får till så mycket med en stor familj, ja hon fascinerar mig stort denna lilla underbara kvinna så  har du inget att göra en dag så tycker jag absolut att du ska läsa hennes fina blogg!!

Vid årsskiftet skrev hon lite frågor och svar om henne själv, tänkte att jag "lånar" hennes frågor och gör detsamma, så håll till godo:

Gjorde du något 2013 som du aldrig gjort förut?
Ja jag flyttade med min familj och barn. Flyttat har jag gjort massor av gånger men aldrig med mina barn. Det var både skrämmande och skoj, men allt har blivit så mycket bättre än vi någonsin kunde föreställa oss! Under 2014 hoppas vi att få vårt gamla hus sålt med så att vi kan förverkliga lite nya drömmar...

Genomdrev du någon stor förändring?
Den klart största var just flytten men självklar 2:a kom att jag började på nytt jobb! För första gången i mitt vuxna liv så känner jag att jag kommit "hem". Älskar alla elever, personal och lärare!! Att gå till jobbet utan en klump i magen varje dag går inte att beskriva om man inte varit med om det själv...

Blev någon av dina vänner föräldrar i år?
Nej, tyvärr. Troligen pga att vi kommit upp i den åldern att många av mina vänner snart kan bli mor/farföräldrar. Men vi fick smått på mannens sida i släkten, alltid lika roligt.

Vilket datum från 2013 kommer du alltid att minnas?
oj, ett datum är svårt att plocka ut. Men flytten in till stan den 17 juni kommer jag alltid att minnas, och 21 januari då jag började nytt jobb.

Dog någon som stod dig nära?
Nej, tack och lov!!! Döden har vi haft i så många år omkring oss nu så det både räcker och blir över. Mannen fick cancer MEN jag vet att tillsammans kommer vi att klara detta!!!

Vilka länder besökte du under 2013?
Vi hade en helt ljuvlig semester i Pisa, Italien. För att inte glömma underbart trevligt besök i Danmark hos goda vänner (som vi lärt känna i Thailand). Vi avslutade förra årets resor med en resa till Polen på höstlovet då det gungade på havet som mest...

Bästa köpet?
Gjorde inget köp som jag kommer mer ihåg än något annat, men eftersom vi köpte huset i stan 2012 men renoverade och flyttade in 2013 så får det bli mitt val.

Gjorde något dig riktigt glad?
Oj, svårt att välja...självklart mitt nya jobb. Men det största är ändå att min son har orkat hålla i skolan trots att skolan inte tagit tag i  mobbing, kränkningar mm. Nu är det 1 termin kvar sedan byter han skola, vet inte vem som längtar mest..han eller jag...

Saknar du något från 2013 som du vill ha 2014?
En lika underbar sommar som den vi hade!! Sommarmänniska som jag är njöt jag till fullo förra året men säg den som inte vill ha mer.

Vad önskar du att du hade gjort mer?
Tagit hand om min kropp bättre, om inte för min skull så utan för mina barns skull. Vill få leva länge och se barnbarn växa upp..
Har ibland hjärtklappning och rejäl yrsel vilket får mig att tänka till lite.

Vad önskar du att du hade gjort mindre?
Stressat och ätit mindre socker. Är tyvärr en riktig sockerråtta...

Favoritprogram på TV?
Just nu har jag njutit v Fröken Frimans krig. Annars blir det en del inredningsprogram och så får jag erkänna att jag följer en såpa: Revenge på TV 3

Bästa boken du läste?
Jag kommer tyvärr inte ihåg namnet på den nu...men läs vintageblommans blogg ( se ovan) så finns den med i bloggbokklubben. Handlar om 3 väninnor och deras olika liv, direkt riktad till mig och två vänner ;-)

Största musikaliska upptäckt?
Många: Manda Diao, Sarah Dawn Finner, Miss Li för att säga några.

Största framgång på jobbet?
Att jag klarade av att byta, att jag klarade ut att gå in som lärare, att jag njutit sååå otroligt av det!!

Största framgång på det privata planet?
Det har jag nog kvar...men stolt att jag och sonen orkat en termin till.

Största misstaget?
Många troligtvis...men inga som har lämnat några större minnen.

Var du gladare eller ledsnare än tidigare år?
Både och. Men alla våra sorger vi haft ska förhoppningsvis vara begravda tills 2014, nu ska jag sakna men inte vara sorgsen.

Vad spenderade du mest pengar på?
Huset!! Samt barnen...men det var värt varenda krona!!

Något du önskade dig och fick?
Min fina fondtapet till vårt sovrum, början på en fin uteplats...

Något du önskade och inte fick?
Att vi fick vara friska hela familjen...

Vad fick dig att må bra?
Att vi flyttade till stan. På så sätt har jag sluppit sitta så mycket tid i bilen till barnens aktiviteter, och barnen har trivts som fisken i vatten i stan.

Vem saknade du?
Min storasyster saknade och saknar jag. Men nu ska jag försöka sakna utan att vara sorgsen

De bästa nya människor du träffade?
Alla elever och nya kollegor!!

Högsta önskan just nu?
Att sonen får en bra sista termin och att det blir en bra flytt till nya skolor för honom och lillasyster.

Vad tänker du göra annorlunda nästa år?
Vet faktiskt inte än men ska fundera på det...svar kommer så småningom.

Blev ett långt inlägg men förhoppningsvis tyckte du det var lite kul att få veta lite mer om mig.

Kramar Malin