Livet går vidare

I torsdags hade vi begravning för pappa. Det var en fin och ljus begravning i Myresjö gamla kyrka, en liten kyrka från 1100-talet.
Det blev nog som pappa hade velat ha det tror jag, hans kör tog farväl genom att stå i ring runt kistan och sjunga...det var sååå vackert!

Tyvärr orkade inte syrran att vara med, hon har blivit mycket sämre och är inlagd igen. Saknade henne något oerhört...och gör det varje dag.

Annars har det ju varit 1:a advent idag, det har inte märkts av så mycket i detta hus. Har varken orkat eller hunnit att adventspyssla. Men idag fick vi i alla fall några julklappar inhandlade.
Både Gustav och Filippa har skrivit resa på första plats på sina önskelistor...men det kan inte bli Thailand varje år;=)

Själv har jag tillbringat nästan hela dagen på toaletten=(...idag har jag inte kunnat äta och behålla något. Men ska på återbesök hos doktorn i morgon och sedan väntar undersökningar hela veckan känns det som.
Men något ont som har något gott med sig, jag har redan gått ner 5 kilo på den här tiden som magen strular, men finns nog bättre sätt att "banta" på.

Ja som man säger, livet går på något konstigt vis vidare...jag är glad att jag har en så underbar och förstående familj och barn som gör att man måste ta en dag i taget!

Kramar...

Underbara måndag

Idag på morgonen bjöd jag hit Sofie, en mycket god vän, på lite frukostté och mys!

Hon gör all marmelad, skorpor och annat ätbart gott som jag har med i sortimentet hos MACA.
Detta gör hon verkligen med bravur, barnen i huset vill absolut inte ha något annat nu. Annat var det när Sofies son var här o lekte och jag plockade fram till fika..."-har ni ingen köpemarmelad?" på redig småländska...ungar är för härliga=)
En underbar måndagsmorgon, hoppas veckan blir i samma tecken.

Stressen som jag känt av ett tag börjar lägga sig lite( nu är det ju bara vanlig julstress...) och det känns som om det nog ska bli ordning och reda på torpet här med!
På tal om torp så var vi i Ljungby för ett tag sedan och tittade på en gård, men har bestämt oss för att inte lägga bud, kändes liiite långt bort ifrån alla, men titta är roligt.

Ikväll har jag fått hem en massa nya fina vintage-galgar som kvinnorna i Bangkoks slum gör. De finns att köpa i 3-pack för 100 kronor eller en lyxigare variant i 2-pack för samma peng. Nu behöver du aldrig mer ha kläder som åker av galgen i garderoben eller fula galgar i hallen. Varför inte hänga en som den är bara som inredningssak?!?


Köp några paket och ge istället för en gåbortblomma/julblomma eller avslutningspresent? Samtidigt så gör DU en god gärning..(jag LOVAR att varje krona kommer kvinnorna till godo, varken jag eller någon annan tar något för att vi säljer dem! ). Vill du så kan du läsa om projektet på http://www.50ibkk.blogspot.com/
Hör av dig om hur många pack du vill köpa..;=) 100 kronor är en pizza och en film och det kan både du och jag vara utan=))

Hemma!!

Fredagens narkos hos tandläkaren gick över förväntan!!

Operationen tog nästan 5 timmar och nu är det nästan tomt i munnen, känns det som;=) men INGET ont...ska bli sååå kul och skönt och spännande att få fortsätta med resultatet så småningom. Just nu har jag Ploy i Bangkok ofta i mina tankar, hon har minsann inte fått någon narkos...

Helgen med underbart härligt besök av godaste vännerna Thelander...men på söndagen var det dags igen. Vi gick en promenad och när vi kom hem la jag mig på soffan med fruktansvärd värk i magen...det blev för Marie att ringa efter ambulans och skicka in mig ännu en gång=(

Samma bekymmer som tidigare, inflammerad tjocktarm och en liten bit av tarmen som spruckit...söndagen och måndagen har jag inte så mycket minne av men tisdagen började jag komma åter. Onsdagen ville jag hem men som tur är har jag en förnuftig syster som efter 20 år som operationssköterska kunde förklara det allvarliga i det hela, så jag stannade tills i kväll.

Nu är jag åter sjukskriven, äter penicillin av olika sorter samt väntar på ytterligare undersökningar, efter det verkar det som om det blir operation men vi tar en dag i taget. Just nu är det bara så sköönt att vara hemma igen!!

Trevlig helg!!

Kramar Malin

Rädd!

När jag var 6 år var jag, som många andra barn, väldigt rädd för att ta sprutor. Då jag kom till den ökända tandläkaren i Mariannelund sa hon att jag var tvungen att dra ut 4 tänder för att de permanenta skulle få plats. Det i sig var ingen fara men hon "lovade" mig att jag skulle få bedövningssprutan i armen istället för munnen!!!

När man är 6 år förstår man inte att hon bara lurades även om mamma och pappa försökte få mig att förstå, men hon hade ju lovat...

När så dagen D kom och jag förstod att hon hade lurat mig så knep jag ihop munnen och det blev inga tänder utdragna. Efter det här fick jag gå hos specialister i Nässjö under ett par års tid och det släppte lite. Men då var jag "inte tillräckligt rädd" längre för att få fortsätta där och hamnade åter i Mariannelund...

Listan på vad som har hänt mig och många andra under flera år skulle kunna göras lång...lagat utan att bedövning tagit, tappat borren så det störtblödit i tandköttet jag kan inte ens räkna upp allt. När man kom in till tandläkare i Eksjö så fick man till svar; "jasså, du har gått hos......i M-lund!"

Detta tillsammans med min skräck gjorde att jag inte gick mer än i absoluta nödfall men har inte haft några större problem fram tills dess att jag väntade barn. Under bägge mina graviditeter har jag mått fruktansvärt dåligt och gått ner cirka 20 kilo varje gång (det är ju trevligt på sitt vis) av att jag bara har spytt hela tiden.

Detta har gjort att efter mina graviditeter är mina tänder i en oerhört dålig kondition. Jag har i flera års tid försökt att få tandvård under narkos men det har verkat totalt hopplöst! Men så i januari fick jag kontakt med en underbar tandläkare i Nässjö som lovade att skriva en remiss, första gången jag var lycklig att träffa en tandläkare!!

Remissen skrevs och jag fick veta att väntetiden var cirka 1,5 år...men den som väntar på något gott...eller?

Så igår ringde telefonen och det var ett återbud nu på fredag, ville jag ha den? Efter en del funderande (det är MYCKET nu) tackade jag JA. Det är med skräckblandad "förtjusning" jag ser fram emot att gå vidare med detta. Jag kommer inte att bli vacker i början men förhoppningsvis blir resultatet bra. Men oj vad jag är rädd...men, det finns en ung kvinna i Bangkoks slum som har gått igenom värre saker än jag hos tandläkaren så hon ger mig styrka. Om du vill kan du läsa om henne på 50ibkk.blogspot.com, jag lovar du kommer att bli imponerad av Ploy som hon heter!!

Det blev ett långt inlägg men ha det gott och håll tummarna att det inte gör allt för ont...

Kramar!

Sorgen kommer ifatt...=(

I fredags förmiddag så dog pappa!

Gustav och jag hann precis in till honom innan han somnade in. Det var slumpen som gjorde att vi kom i tid och det känns väldigt skönt nu. Resten av helgen tillbringade vi hos syrran i Norrköping då hon inte orkar åka ner hit.

Även om man varit förberedd på vad som komma skall så kommer ändå sorgen ifatt en när det händer...

tack till alla er som på ett eller annat sätt hört av er till både pappa och oss. Hörs igen senare när det lugnat ner sig lite.

Kramar....

Jag har bestämt mig...

Jag har under den här tiden som jag haft närståendepenning fått en del kommentarer (ja, inte till mig personligen men via andra..)om hur jag ibland kan vara glad, skjutsa barn på aktiviteter och hålla på med MACA.

En sak är säker och det är att hade jag inte haft barnen och Maca att ibland lägga energi på så vet jag inte hur jag under den här tiden skulle hållit mig uppe.
Sorgen finns i mig varje dag, men visst...de dagar som är värst går jag inte på sta´n.

Häromdagen mötte jag en gammal bekant som inte visste hur min situation ser ut just nu. Innan vi kom till att prata om det så berättade hon vad hon varit med om sedan sist vi sågs. Hon har en hel del elände i bagaget...men hade efter många tårar kommit fram till att nu fick det vara nog!

Hon menade att det hänt så mycket tråkigt i hennes liv att hon till slut nästan fick "dåligt samvete av att vara glad... man blir så van att vara ledsen att man glömmer bort hur det är att vara glad!
Men en dag hade hon bestämt sig, nu fick det räcka...den som blev mest lidande var hon själv.

Det hon berättade berörde mig starkt! Hon kunde säga det jag har tänkt men inte kunnat få fram i ord. Jag har funderat mycket på vad hon egentligen menade och kan nu säga att varken pappa eller Monika skulle vilja att jag var ledsen, så nu ska ja verkligen försöka att njuta av de dagar som jag känner är bra i tillvaron, gör det ni med!!

Min vännina sa också att man inte ska häkta upp sig på vad andra säger, jag har närståendepenning...jag är inte SJUK.
Därför har jag nu bestämt mig för att lägga min energi på min familj, vänner och Maca...det är inte jag som är sjuk utan mina anhöriga!!

Kramar..=)

Kusinbesök...

Jag har varit dålig på att skriva på ett tag men hoppas att det ska kunna bli ändring på det framöver.

Nu har barnen höstlov denna veckan och deras kusin Fredrik är här, alltid lika roligt!! I dag har Gustav tagit med honom till scouterna (uppskattat av alla de yngre förmågorna). Annars tillbringade de dagen mest med att spela spel, antingen på datorn eller tv´n...ja de barnen;=)


Förra veckan flyttade vi pappas saker från hans lägenhet till ett vårdboende. Efter detta hade jag så oerhört ont i magen så jag visste inte hur jag skulle stå ut, så på onsdag eftermiddagen körde Calle in mig till akuten och där blev jag kvar tills i söndags kväll!

Kraftig inflammerad tjocktarm var prognosen, det var inte skönt men med flera olika antibiotikakurer börjar jag nu komma på benen igen.

Hörs snart igen!!

Kramar ...=)