En sak är säker och det är att hade jag inte haft barnen och Maca att ibland lägga energi på så vet jag inte hur jag under den här tiden skulle hållit mig uppe.
Sorgen finns i mig varje dag, men visst...de dagar som är värst går jag inte på sta´n.
Häromdagen mötte jag en gammal bekant som inte visste hur min situation ser ut just nu. Innan vi kom till att prata om det så berättade hon vad hon varit med om sedan sist vi sågs. Hon har en hel del elände i bagaget...men hade efter många tårar kommit fram till att nu fick det vara nog!
Hon menade att det hänt så mycket tråkigt i hennes liv att hon till slut nästan fick "dåligt samvete av att vara glad... man blir så van att vara ledsen att man glömmer bort hur det är att vara glad!
Men en dag hade hon bestämt sig, nu fick det räcka...den som blev mest lidande var hon själv.
Det hon berättade berörde mig starkt! Hon kunde säga det jag har tänkt men inte kunnat få fram i ord. Jag har funderat mycket på vad hon egentligen menade och kan nu säga att varken pappa eller Monika skulle vilja att jag var ledsen, så nu ska ja verkligen försöka att njuta av de dagar som jag känner är bra i tillvaron, gör det ni med!!
Min vännina sa också att man inte ska häkta upp sig på vad andra säger, jag har närståendepenning...jag är inte SJUK.
Därför har jag nu bestämt mig för att lägga min energi på min familj, vänner och Maca...det är inte jag som är sjuk utan mina anhöriga!!
Kramar..=)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar