Rädd!

När jag var 6 år var jag, som många andra barn, väldigt rädd för att ta sprutor. Då jag kom till den ökända tandläkaren i Mariannelund sa hon att jag var tvungen att dra ut 4 tänder för att de permanenta skulle få plats. Det i sig var ingen fara men hon "lovade" mig att jag skulle få bedövningssprutan i armen istället för munnen!!!

När man är 6 år förstår man inte att hon bara lurades även om mamma och pappa försökte få mig att förstå, men hon hade ju lovat...

När så dagen D kom och jag förstod att hon hade lurat mig så knep jag ihop munnen och det blev inga tänder utdragna. Efter det här fick jag gå hos specialister i Nässjö under ett par års tid och det släppte lite. Men då var jag "inte tillräckligt rädd" längre för att få fortsätta där och hamnade åter i Mariannelund...

Listan på vad som har hänt mig och många andra under flera år skulle kunna göras lång...lagat utan att bedövning tagit, tappat borren så det störtblödit i tandköttet jag kan inte ens räkna upp allt. När man kom in till tandläkare i Eksjö så fick man till svar; "jasså, du har gått hos......i M-lund!"

Detta tillsammans med min skräck gjorde att jag inte gick mer än i absoluta nödfall men har inte haft några större problem fram tills dess att jag väntade barn. Under bägge mina graviditeter har jag mått fruktansvärt dåligt och gått ner cirka 20 kilo varje gång (det är ju trevligt på sitt vis) av att jag bara har spytt hela tiden.

Detta har gjort att efter mina graviditeter är mina tänder i en oerhört dålig kondition. Jag har i flera års tid försökt att få tandvård under narkos men det har verkat totalt hopplöst! Men så i januari fick jag kontakt med en underbar tandläkare i Nässjö som lovade att skriva en remiss, första gången jag var lycklig att träffa en tandläkare!!

Remissen skrevs och jag fick veta att väntetiden var cirka 1,5 år...men den som väntar på något gott...eller?

Så igår ringde telefonen och det var ett återbud nu på fredag, ville jag ha den? Efter en del funderande (det är MYCKET nu) tackade jag JA. Det är med skräckblandad "förtjusning" jag ser fram emot att gå vidare med detta. Jag kommer inte att bli vacker i början men förhoppningsvis blir resultatet bra. Men oj vad jag är rädd...men, det finns en ung kvinna i Bangkoks slum som har gått igenom värre saker än jag hos tandläkaren så hon ger mig styrka. Om du vill kan du läsa om henne på 50ibkk.blogspot.com, jag lovar du kommer att bli imponerad av Ploy som hon heter!!

Det blev ett långt inlägg men ha det gott och håll tummarna att det inte gör allt för ont...

Kramar!