svarta får...

Har gråtit nästan hela dagen...har precis läst ut boken "Äcklig", som handlar om hur en liten flicka blir misshandlad både psykiskt och fysiskt av sin mamma. Berättelsen är sann och skriven av Englands första svarta domare. Den får mig att fundera hur det kommer sig att en mor kan tycka såå illa om sin dotter.

Vad är det som gör att man älskar vissa av sina barn och inte andra?
Vad är det som gör att man blir ett "svart får" i familjen/släkten?
Kan man förhindra det? och i så fall hur?

I boken beror det till stor del på (tror jag) att hon har en stark vilja och att hon står för den. Det kanske är så i vårt "vanliga" liv med..?

Själv har jag alltid sagt vad jag tycker och tänker och visst har jag fått en och annan gliring men jag tror att man vinner på det i längden. Har många gånger kännt mig som just ett svart får i släkten, då karriär och pengar inte har så stor betydelse i mitt liv. Detta är något som retar en del, att man kan vara lycklig utan just detta...men jag tror inte att pengar gör en människa lyckligare men visst gör de livet enklare många gånger...

Har med årens lopp lärt mig att jag älskar inte alla människor och alla kan inte älska mig heller, men mina "älsklingar" skulle jag kunna gå gonom eld o vatten för...

Oj, det blev ett allvarligt blogginlägg idag, men kan helt klart rekommendera boken!!