Första veckan funkade träning och kost hur bra som helst, den sista veckan har inget fungerat!
Slarvat med flytande kost, ätit både det ena och andra och träning har jag inte vetat vad det är...:-(
Humöret är lågt...känner mig ledsen och ensam, gråter utan anledning.
Kanske har det att göra med stress inför operationen, kanske beror det på vädret eller så beror det på att det just i år är 5 år sedan pappa och syrran dog.
Jag har gått vidare, kan inte säga att jag sörjer dem men saknar dem otroligt!
Livet går så fort...känns som om det var igår samtidigt som det känns evigheter sedan jag pratade med dem och kramade om dem <3
När jag ser på mina egna barn ser jag en 10-åring som börjar bli tonåring (även temperamentet ;-)) och en 14-åring som går igenom både roliga och jobbiga tonårsproblem...framför allt ser jag två underbara barn som håller på att växa upp och bli självständiga, fina individer!
Denna veckan har jag försökt ta tag i allt vad kost heter, är rädd för att få bakslag när jag kommer till Örebro. Jag har varit och simmat och gått promenader men det känns som om kroppen inte tar till sig det just nu, antar att det enda som hjälper är att fortsätta...
Hoppas din vecka varit bättre! Nu tar jag nya tag.
Kramar Malin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar