Detta innebär inte att jag alla dagar är pigg och "ledig". Dagar då jag inte kommer ur sängen förrän på eftermiddagen, nätter då jag är uppe och vankar pga smärta, försök att få ett så normalt liv som möjligt för mina barn (tycker de om några gått igenom tillräckligt), tårar som rinner då jag är orolig för vad som komma skall...det syns inte alltid utanpå.
Ja, jag försöker gå promenader, inte långa men ändock promenader, jag försöker gå en stund till gymmet, jag försöker träffa vänner ( nr jag hinner mellan alla besök på sjh) för att må bra i själen...inte för att jag är ledig och inte vill jobba utan för att jag är sjukskriven.
De utav er som mår dåligt av att jag var på stadsfesten (självklart nykter, tog även hand om fd elever istället för att farbror blå skulle gjort det), att jag går på gymmet och korta långsamma promenader ( det blir en konvalescens efter operationen) eller att jag försöker orka träffa vänner ( inga sena kvällar kan de nog intyga ...) till er kan jag bara säga:
Det är synd att ni inte kan fråga mig hur jag mår eller hur jag orkar vara ute på stan.
För om ni gjorde det skulle vi kunna ha en bra dialog och ni skulle kunna få se mitt recept på aktivering som jag fått av dr. Ni får gärna komma hem en förmiddag men kaffet får ni troligen sätta på själva då jag ännu ligger i sängen men en hink nedanför...
Kramar Malin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar