Inte nu igen...

Det har varit väldigt tyst från mig ett tag...ni som följt med mig på min resa tillbaka vet att oftast när jag blir tyst har det hänt något...

För 2 veckor sedan fick vi ett brev på posten där det stod att min älskade make, min allra bästa vän har fått cancer!!!

Att behöva få ett sådant besked via post när mannen förövrigt låg på operationsbordet och jag var ensam hemma med våra barn det går inte att med ord beskriva...

Fyra "knölar" är bortopererade och jag känner så väl igen känslorna som jag hade när pappa och syrran fick cancer, all gråt och förtvivlan i början, sedan uppgivenheten som kommer innan det äntligen är dags att bli rent ut sagt förbannad och börja kämpa!!

Idag har jag kommit till det sista stadiet och det finns inte i min värld att det inte skulle gå bra!
Man tror att anledningen till tumörerna r att han ätit immunhämmande medicin pga njurtransplantationer i över 25 år...när det ena fungerar bra så kommer nästa.

Självklart kommer funderingar på om det verkligen finns någon rättvisa i den här världen, finns det någon Gud? ja jag är tveksam...men en sak är jag säker på:
jag & min familj kommer att gå segrande ur den här striden med även om det blir tufft!!

Kramar Malin

P.s glöm inte att säga till dina nära & kära att du älskar dem, livet förändras så ofantligt fort...