Denna veckan tillbringar min syster på sjukhuset i Linköping. Hon ska få cellgiftsbehandling i stora doser under 5 dagar för att se om det kan bita på eländet.
Förra veckan var jag, mamma och pappa hos henne ett par dagar. Syrran och jag var bl a hos begravningsentreprenören (!) inget besök som jag vill göra om!
Men hon känner att hon vill ha allt klart om det nu går som läkarna verkar tro...-( förstår henne, men jag tror aldrig att jag varit så trött som jag var efter detta besök...
Efter att ha gjort klart detta "tog" jag med mig henne hem till Eksjö/Mellby. Vi ordnade en massa praktiska saker med bank, försäkringsbolag, skolskjutsar o dyl.
Sedan använde vi veckan till att njuta av varandra och bara försöka umgås.
Mina barn behövde få träffa sin moster och se att hon faktiskt var samma "gamla" moster som innan, även utan hår och 20 kilo lättare...
Filippa tyckte inte att det var så stor skillnad och Gustav tyckta att moster med peruk såg likadan ut som hon alltid gjort;=)...skönt att få barns kommentarer!
Även om det är jobbigt att se henne må dåligt så är det underbart att få vara tillsammans...skapligt tur med vädret så kunde jag bädda ner henne i baden-baden med en god filt i sommarsolen. När hon åkte hem på fredagskvällen hade hon både fått lite färg och ätit skapligt under veckan som varit...
Nu är det "bara" att hålla alla tummar och tår för att de vise har fel...optimisten Malin tror fortfarande på mirakel och under...=)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar