måndag 20 september 2010

Rätt man på rätt plats var en kvinna!

Denna helgen har bestått av ömsom vin och ömsom vatten!

I fredags var sonen på scouthajk, de har i flera år haft väldig otur med vädret men den här gången varken snöade eller haglade det;=)

I lördags kväll firade vi min födelsedag med att gå på musikalen Peter Pan som nu spelas för första gången i Eksjö. Det var en mycket bra uppsättning. Ännu roligare blir det ju när 2 av ens bästa vänners barn är med!
Annie har en huvudroll, hon spelar Tingeling. Har inte en enda replik genom hela föreställningen men troligtvis en av de svåraste rollerna!
Vilma är den sötaste, underbaraste borttappade unge jag någonsin sett!
En föreställning att rekommendera till er som ännu inte har sett den, den går fram till och med andra helgen i oktober så passa på!!

Ja det var vinet det...nu kommer vi till vattnet. I lördags kväll blev min pappa akut inlagd på sjukhuset igen. Denna gången är det riktigt illa med honom. Han har fruktansvärda smärtor och smärtenheten är nu äntligen inkopplad.
Han, och vi, har kommit till insikt att han inte kommer att kunna bo kvar i sin lägenhet (3:e vån) så nu väntar vårdplanering, korttidsboende(?) i väntan på annat boende och allt som detta medför. Måste erkänna att det känns väldigt konstigt att vara "på andra sidan"...detta är ju sådant som jag gör på jobbet men då som personal.
Tusen tankar strömmar för tillfället igenom mitt huvud...har fått närståendepenning från Försäkringskassan men vet inte hur mycket jag ska plocka ut för att "alla" ska bli nöjda. det är inte lätt att göra alla till lags, vet att det inte går men man vill ju så gärna.
Men rubriken hänvisar jag till en helt underbar ung kvinna på kirurg avdelningen där pappa nu ligger. Hon har hela tiden tid för en, oavsett hur länge eller när jag har velat prata med henne har hon funnits där för oss. Hon kommer med bra förslag och lösningar och ser till att jag som anhörig inte behöver ta allt jobb med blanketter o dylikt! Fler sådana inom vården!!!

Cancer är en sjukdom som jag snart inte vet vad jag gör när jag hör...har tyvärr fått det tråkiga beskedet att ännu en i min bekantskapskrets fått denna diagnos!
Känns som om man inte ska tänka om man får den...utan när=(

2 kommentarer:

  1. Fy,vad ni har det tufft nu, Malin
    men det är bara att kämpa, kämpa,
    en dag ljusnar det....
    Kram

    SvaraRadera
  2. Ja Annika, jag hoppas verkligen det...idag är en deppig dag..=(
    Ska på vårdplanering för pappa i em då jag hoppas att lite löser sig. Saknar dig!
    Kramar...=))

    SvaraRadera